Rätt ofta faktiskt, så kommer jag på mig själv med att avundas människor med talang! Alltså ÄKTA talang! Hur i hela friden lyckas man liksom springa ett maraton på 2 timmar? Och HUR lyckas man knäböja 180 kg? Livet är orättvist! Eller..?
Avslutade veckan ”på topp” (om jag får lov att säga det själv). Ett VÄLDIGT lyckat intervallpass och även ett i direkt anslutning till det ett ”håll käften”-styrkepass. Nöjd som få! Igår, blev det ett ”oplanerat” transportlöppass till jobbet för att hämta cykeln som stod kvar. BRA tempo dessutom! Imorse var det 4 km ”snabbdistans” på schemat. Om det gick bra..? Nja. Eller – nej. I ärlighetens namn nej. Redan efter 1,5 km in i intervallen (dvs. efter cirka 4,5 km) så insåg jag faktum; ”Dagens pass kommer inte bli som jag tänkt”. FAN! I ett par hundra meter sliter jag med att känna att ”allt är skit”. Att det liksom aldrig kommer att gå. Hur i HELVETE kan ”alla andra” vara så jävla lyckade!?
Sen, sen kom påminnelsen. Insikten. Om ALLA. FÖRBANNADE.LÖPPASS – och träningspass generellt – som jag genomfört som varit fullständigt misslyckade. Eller INTE – för jag har ju gjort dem! Mindes särskilt det här ”revanschpasset” från 2018, där jag totalt misslyckats under veckan med ett ”sista uppladdningspass” inför maraton men sen lyckades ta ”revansch” under ett nytt pass 15 km följt av 4×12 min intervaller (FÖR JÄVLA JOBBIGT kan jag meddela). Här kan du läsa inlägget, ”Vi hittade tillbaka” . Tänk egentligen vad mycket misslyckanden jag gjort! Hela 2018 var ju ett år av misslyckanden…
OCH – hur dessa misslyckanden hela tiden varit det som drivit mig framåt!
Nej – alla pass är inte ”bäst”. Alla pass är varken roliga eller lyckade. Faktum är att majoriteten av alla pass är rena och skära misslyckanden. Men, det är de som utvecklar mig! Jag säger bara ”chins”…
Så, när jag ”startade om” klockan, så kände jag mig ändå så nöjd över att springa resterande kilometrar hem. Man får glädjas åt de pass som varit bra men också känna en glädje över de pass som blir mindre bra – för de bygger upp dig precis lika mycket! Du lär dig alltid något om vad som ”gick fel”.
Min insikt idag blev att det inte funkar att tro att man ska kunna köra ett lyckat pass på fredagen, ett schysst pass på lördagen och dessutom klara av ett ”mega-lyckat” pass på söndagen. Lesson learned. Och det var inte första (och förmodligen inte sista gången).
Men – man blir inte snabbare om man inte börjar springa snabbare. Och man blir inte starkare om man inte vågar lyfta liiiite tyngre. Och det gäller för ALLA – även de som råkar vara (till synes) begåvade med TALANG.
Träna, träna – och framförallt MISSLYCKAS! Det är det hårda arbete som krävs. Det är ett faktum.
Så, passet avslutades mycket passande med denna ”gamla goding” av Kool & The Gang (klicka på bilden för att komma direkt till låten på Spotify).
”How you gonna do it if you really don’t want to dance
By standing on the wall?
(Get your back up off the wall) tell me
How you gonna do it if you really won’t take a chance
By standing on the wall? Get your back up off the wall…”
Ha en fortsatt fin söndag – och var glad, stolt och nöjd över ALLT du gör oavsett om det lyckas eller inte.
