Vi hittade tillbaka!

Sådan enorm tillfredsställelse! Jag fullföljde passet precis som planerat. Soligt och varmt. Den här gången lyssnade jag på mig själv. Jag följde min känsla. Nu är vi tillbaka!

Idag var det ju dags för revanschen på skitpasset (ja, rent ut sagt) från i onsdags. Det som stört mig ända sedan dess, tärt på mitt humör, mitt självförtroende, min självkänsla. Idag hade jag strategin att jag skulle hålla ett, för mig, långsamt men ändå behagligt tempo de första 15 km och helt sonika strunta i vad klockan visade för puls, tempo eller tid. Jag skulle bara ”köra på känsla”. Med vetskapen om att vid 15 km så ”börjar passet”. Då väntade de 4 x 12 min långa tröskelintervallerna med 2 min ”återhämtning” i form av lugnare löpning/jogg emellan. Med 6 dl vätska och en energigel vars fördelning och intag noga planerades kände jag mig laddad. Redo för revansch!

Jag befann mig på ”tillbakavägen” mitt på strandvägen när Runkeeper-häxan sa åt mig att inleda den första av fyra intervallerna. Mycket folk, kryssande i och mellan cykelbana och trottoar. Turister förbi gamla stan. Kom igen nu!
Och det flöt på fint! Jag hade först som plan att köra Djurgården-Kungsholmen (för att inte lockas i samma fälla som sist), men jag bestämde mig tidigt för att ta Södermalm i stället. Varför? Jo – för jag hade lovat mig själv en belöning – bad eller dusch i Tantolunden!

Väl där så blev det två vändor genom duschen vid badet! Jag var mitt i den andra intervallen! KÄRLEK! Svalkande och skönt! Det var många av övriga badgäster på klipporna och gräset som nog undrade vad det var för dåre som kom springandes rakt in i duschen – med kläderna på. Couldn’t care less!
Det återstod två intervaller. Lägg i sista växeln nu, Maria!

Vid båtuppställningsplatsen vid Eriksdal hade Berocca en liten ”spurt-tävling”. När jag passerade så kom det över mig, KLART som tusan att jag ska tävla! Så jag svängde snabbt tillbaka och mitt i sista intervallen passade jag på att spontanspringa deras lilla bana och belönades med en förpackning Berocca Sport! Perfekt att ha till senare. Och då kändes det så underbart att verkligen känna att det, för mig, är SÅ viktigt att ha roligt! Visst, jag var mitt i mitt pass, jag ”riskerade” tiden på sista intervallen – men tusan – det ska ju vara kul också! Det ska kännas BRA! Och att jag måste börja släppa lite på planen nu och lita mer på min egen känsla! Liksom ”släppa sargen”. Vi vet vad vi gör jag och mina dojjor, liksom!

Det kändes så härligt att genomföra dagens pass. På ett ”lagom jobbigt sätt” med hyffsat tuffa omständigheter i form av gassande sol, värme, begränsat med vätska och energi, massor av människor och intervaller. Men jag gjorde det. Vi gjorde det! Jag och löpningen!

Och jag ”kryddade” med det som gör mig glad och lycklig! Spontandusch och tävling! Nu känner jag mig mycket lugnare inför de kommande två veckorna som återstår. Jag vet att jag vill. Och jag vet att jag kan! 25 kilometer senare och totalt 55 km in på löpkontot denna vecka så är jag inte bara nöjd utan även STOLT.

Och vad var det egentligen som blötte mitt ansikte när jag tog de avslutande stegen som nedvarvning? Vatten? Svett? Glädjetårar? Eller kanske lite av varje..?

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.