Race report: Stockholm Trail 21K 2019

Tre lopp (!!!) på en vecka. Varav två stycken över 20 Km. Inget konstigt kanske. Men WOW vilken känsla. Och jag höll! Idag var det dags för mitt tredje Stockholm Trail 21K! Underbart som vanligt, men i år kanske lite extra underbart… För att jag var hel – och höll mig hel!

Förra lördagen  – Vasakvartetten (distans 24 km Evertsberg – Hökberg), i torsdags Stafesten (distans 5 km) och idag ÄNTLIGEN dags för Stockholm Trail 21K!
Så enormt inställd på mitt numer årliga ”belönings- och njutningslopp”!  21K i underbar natur! Bara löpningen och jag. Ingen musik. Inget. Bara njuta!

Kanske var lite nervös trots allt eftersom jag kom till starten 1 timme och 45 minuter för tidigt. Hade missat att starten gick först vid kl. 11 (och inte kl. 10 som jag först var inställd på). Men, hade inget emot att ”hänga” på Hammarbyhöjdens IP lite extra länge och insupa atmosfären.

Åter på Hammarbyhöjdens IP!

Temat för årets Stockholm Trail, är för övrigt hållbarhet och  ett samarbete med Världsnarurfonden! Visste du t.ex. att anledningen till att man valt att arrangera loppet nu i slutet av augusti istället för i juni (som tidgare) är för att värna om djurlivet (häckningstider mm.)? Och att man också valt att bla. INTE dela ut T-shirts till alla deltagare och att inte skicka med säkerhetsnålar med startbevisen är detsamma – HÅLLBARHET!

…men självklart fanns det säkerhetsnålar för de som inte redan hade/glömt…Men inte alls så många som på ett vanligt lopp eftersom man valt att ”hålla igen” i linje med ”hållbarhetstemat”.

Årets medalj, HELT I TRÄ, är en tydlig symbol för detta!

Marielle Larssons underbare lille kille, Christoffer, i den UNDERBARA medaljen efter ”Mini Trail”! Vem vill INTE ha den, liksom!

Blev även i år intervjuad av speakern, och det var verkligen med stolthet och kärlek jag ännu en gång beskrev varför just jag väljer att springa Stockholm Trail. Och varför jag väljer distansen 21km. För att det är ren kärlek! För att jag kan! Och för att, med förtroendet jag fått få dela med mig till ALLA och sprida budskapet att; ”DET ALDRIG ÄR FÖRSENT”.

Alla kan springa! Oavsett kroppsform, vikt, utseende, träningserfarenhet och historik. Det gäller även traillöpning. Eller kanske i synnerhet just traillöpning, skulle jag vilja påstå. Inget är så förlåtande, rehabiliterande och uppbyggande för kropp och själ som att springa i naturen!

Efter att ha seglat runt ett par varv (som katten kring het gröt) runt Löplabbet och Salmings skor, så var jag bara tvungen att prova ett par. Och TUSAN så sköna de var.
Ingen ”tid att passa”. ”Får man testa att springa loppet i skorna..?”. När svaret var; ”Ja, absolut” – ja, då var det ingen tvekan! Fattar du!? Man får PROVSPRINGA skorna! 21 Km trail innan man bestämmer sig! (Och då var det dessutom 30% rabatt på plats som gällde)

Kunde bara inte låta bli! Salming Trail5!

Så, jag släppte mina Salomon Speed Trak och beslutade mig för att testa att springa i ett par – i princip ”sproilans nya” Salming Trail5 istället. Kanske inte att rekommendera för en ”ovan” löpare, särskilt inte på en sådan här distans och i en sådan terräng.  Alltså att springa i ett par nya och ”osprugna” skor. Men så ”rutinerad” (öh, typ) som jag känner mig vid detta laget och därmed med tår och fötter rejält insmorda i vaselin (och med skavsårsplåster med i bagaget) och ett par tånaglat som redan gått förlorade i ett antal lopp sedan tidigare, så gav jag det en chans. Må det bära eller brista!

Dags för start!!!

Dags för start. Ställde mig längst bak. ”Ta det lugnt och bara njut” var ju mitt mantra. Vid första vätskekontrollen (cirka 4 km) mötte jag ”bansoparen”. Han meddelade vänligt men ändå halvbestämt att jag var tvungen att passera nästa vätskekontroll innan 12.40, så även om jag kunde ta det lugnt – så var det ändå inte såååå lugnt – för hans uppgift var nämligen att se till att banan blev ”tom”. Efter mig.

SHIT! Ligger jag sist!? Tänk om jag inte kommer i mål!?

Det som jag helt missat var att man för i år satt upp ett antal ”snörtider” (dvs. tidpunkter som löpare var tvugna att passera som ”senast” för att inte bli plockade av banan). Jag som tagit det så himla lugnt insåg att jag nu springer med ”siste man” och riskerar att inte hinna igenom banan. Så, när han stannade för att plocka upp några snitslar som trillat ner såg jag min chans (efter att först ha sprungit och småpratat en stund såklart) – jag DROG!
Jag VILL hinna springa hela banan i år igen!

Så – i med nästa växel och efter första milen lyckades jag passera åtminstone 4-5 andra löpare. NEJ – detta lopp är för mig absolut ingen tävling. Och jag hade nästan sett det som en BRAGD att detta skulle bli det första loppet i min löparkarriär där jag skulle lyckas komma sist. MEN, det som hindrade mig var ju att jag ville hinna springa och uppleva hela underbara banan! Och få den fantatiska medaljen till min samling!

…uppför och…
…över stock och STEN!

Jag njöt! Som vanligt! Hela vägen. Där det var ”lättlöpt” sprang jag så fort jag orkade – där det var tuff klättring – gick/krälade/klättrade och drog jag  mig för att ta mig fram. Men min styrka är att jag är seg. Och stark. Med 3 km kvar lämnade jag ytterligare två framförvarande bakom mig. Inte för att det egentligen var viktigt – men det stärkte mig i min tro att jag är SEG! Seg och uthållig! Och stark!

Även detta år kom jag i mål! Och jag lyckades – trots en ASTUFF och motig löpsäsong 2019 att inte komma sist! Med en fenomenalt snygg medalj runt halsen – den absolut i särklass finaste i min samling – så meddelade jag åter i högtalarna att jag nog ”tyvärr” kommer bli tvungen att springa nästa år igen. Jag ÄLSKAR det här loppet! Över allt annat! Jag älskar skogen! Och jag älskar att känslan av att springa i den väger upp alla spellistor i världen i öronen!

Och – som om inte det vore nog, så konstaterade jag att valet att springa i Salming Trail 5 var ett BRA val! GRYMT fäste (jag testade dem lite extra på ganska många ställen längs med banan dessutom). Precis den löpkänsla jag varit ute efter i ett par trailskor!

Normalt springer jag i Brooks Ghost (långpass) och Saucony Kinvara (snabb-/tröskelpass- och lopp) på asfalt. Och för oss med lite bredare framfot så var det en otrolig komfort i Salming Trail5, bra fäste som sagt och lagom ”dämpning”. Lite som en fin blandning mellan Ghost och Kinvara  med drop på 5 mm men betydligt bätttre fäste såklart! Inte alls lika stumma och i vissa fall ”klumpiga” som Salomon Speed Trak, utan mer följsamma! Tyvärr har jag upplevt Salming Speed Trak lite som ”konståkningsskridskor med taggar”. Lätt att snubbla/snava om man inte är en van teknisk löpare med ”lätta höga fötter” (dvs. INTE jag). Har sprungit de två senaste Stockholm Trail 21K i Salomon Speed Trak, men nu lär det bli ett trendbrott framgent.

Så, Salming Trail5 – fick följa med hem helt enkelt! Så fick det bli!
Insprungna och klara på det bästa tänkbara sättet! (tveksamt om de ens hade kunnat säljas till annan löpare efter att ha spenderat 3 tim och 19 minuter på min svettiga fot i både geggamoja, vatten och skogsmark). Inte ett skavsår. Inte en blånagel. Inget! Bara grymt behaglig löpning! Och snygga – fin färg! 🙂

Om du visar upp detta inlägg så får DU dessutom 15% på ALLA skor på Löplabbet i Farsta! Hur bra är inte det!? Passa på!

Nu, väntar en kväll i viloläge. Så enormt nöjd över att kroppen (vänster vad) höll, en vansinnigt snygg medalj, ett par nya skor och inte minst ett GRYMT lopp Stockholm Trail 21K 2019! Vi ses i spåret nästa år, eller hur!?

 

ABSOLUT finaste medaljen någonsin!

 

Läs också mina tidigare inlägg om Traillöpning:

DÄRFÖR SKA DU BYTA ASFALT MOT SKOG!

RACE REPORT: STOCKHOLM TRAIL 21K

100% NJUTNING – STOCKHOLM TRAIL!

TRÄNING MED EXTRA ALLT – TRAILLÖPNING!

TRAILLÖPNING – STYRKA, FLÅS OCH NATURUPPLEVELSE!

LADDA FÖR TRAIL!

REDO FÖR TRAIL!

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras