Jag har börjat tvivla – på uttrycket; ”om det verkar för bra för att vara sant så är det oftast det”. De pratade om det på TV4 Nyhetsmorgon imorse. Då i sammanhanget nätdejting och hur folk blir ”sol-och-vår”ade. Lurade. På kärlek, tillit och inte minst på pengar.
Kanske har jag också blivit lurad? Det är liiiiite för bra för att vara sant. Kände INGET efter gårdagens prövning. Inte ont någonstans. Inte ens en endaste pyttigaste liten blåsa. Och inte ens imorse när jag vaknade så ”kom något surt efteråt”. Jag mådde som en prinsessa! Sprang jag verkligen ett maraton igår..? Finns ju några bildbevis, registrerade mellantider och målgång. Ja. Jag sprang nog. Eller..?
Den här bilden, tagen strax innan jag passerade 30km säger ju allt. Glad – stark! Men mest LYCKLIG! Syns det? Får man se ut såhär när det är 30 grader varmt vid 30 km? JAJJAMEN!
Foto: Lars Sjögren (grannen ovanför)
Idag var det dags att traditionsenligt låta nästa generation bära fanan. För tredje gången. Näst äldsta blev snuvad på konfekten igår på Junior Maraton (som hon nu blivit tillräckligt ”gammal” att få delta i)- felaktig avspärrning gjorde att deltagarna bara fick springa 2/3 av banan.
Kompensationen blir att få springa både nästa års Junior Maraton och Kalvruset. Det är verkligen en av de finaste belöningarna – att kunna motivera och inspirera!
Idag var det de yngres tur! Underbart att se de små, som kämpar, som upplever rörelseglädje och lyckan av att lyckas! ALLA är vinnare! 1000 meter – det är inte så lite det när man är ”sex-å-ett-halvt”. Precis som mamma i strålande sol och 30-gradig värme. Och finaste 10-åringen som sprang drygt 2000 meter i samma värme! KÄRLEK!
Väl hemkommen från äventyret så kunde jag inte låta bli att ”pröva mina vingar”. Kan man verkligen känna (eller snarare inte känna) såhär efter ett maraton? På riktigt? Den ”lugna 25 minuterspromenaden” blev en skön och lättsprungen 5,5 km runda. På lätta ben, i lätt kropp helt utan känningar. Varmt – eller varmare än igår – ja! Men härligt? Ja, alldeles fantastiskt!
Jag rundar nu av denna vecka med cirka 7 mil avverkade. Och definitivt redo för nästa vecka! Och jag NJUTER om möjligt än mer av att jag verkligen landat. Att ”poletten trillat ner”. Det är det HÄR det handlar om. Jag har sagt det förut, men det är nog först nu jag verkligen förstår det.
Det är DET HÄR som menas med att vara VÄLTRÄNAD! Att vara ett med kroppen. Att klara ALLT! Att inte känna något. Att känna ALLT! Det är det här som gör livet värt att leva!