Det är snart ett år sedan jag kände den. Knölen. Det var ju bara två dagar kvar till julafton. Pang och bom! Vad gör man? Panik? Lugn? Efter ett par dagar av oro – skulle mitt liv snart ta slut – så visade det sig att just min knöl – just den där – var ofarlig. Knölen är kvar och varje månad när jag känner igenom brösten så känner jag den och påminns om hur skört livet är. Att ta tillvara de dagar man har. Men också att göra vad man kan för att leva längre.
Här sitter min knöl. Fortfarande. Men visade sig vara ofarlig.
Det är snart ett år sedan jag kände den. Knölen. Det var ju bara två dagar kvar till julafton. Pang och bom! Vad gör man? Panik? Lugn? Efter ett par dagar av oro – skulle mitt liv snart ta slut – så visade det sig att just min knöl – just den där – var ofarlig. Knölen är kvar och varje månad när jag känner igenom brösten så känner jag den och påminns om hur skört livet är. Att ta tillvara de dagar man har. Men också att göra vad man kan för att leva längre.
Här sitter min knöl. Fortfarande. Men visade sig vara ofarlig.
Att träning förlänger livet har redan flera forskningsförsök visat. Man kan också se det som att ett ickerörligt liv förkortar livet. Men, vad säger egentligen forskningen om träning och cancer? För ett år sedan ungefär blev det ramaskri när Cancerfonden lanserade sin kampanj ”Säg NEJ till cancer”. Den blev så omstridd att de lade ner kampanjen.
Ingen väljer ju att drabbas av cancer, eller hur? Enligt min, högst personliga, åsikt var kampanjen missuppfattad. Klart som tusan att ingen väljer att drabbas av cancer. Men jag kan bara utgå från mig själv – när jag kände den där knölen och innan jag fick beskedet att den var ofarlig så var min enda tanke; ”Om det nu är cancer – finns det något jag kan göra för att få leva en enda dag längre? Jag är beredd att göra vadsomhelst!”. Offra min ena arm. Gå naken på stan mitt under mellandagsrean. Äta levande maskar…
Nu råkar det ju vara just så att jag har turen att tycka om att träna och röra på mig. Vilken tur då att det då visat sig att just träning – eller snarare rörelse i någon form – förlänger livet. Oavsett om man har cancer eller ej. Oavsett om man är frisk eller sjuk. Oavsett om man är tjock eller smal. Lång eller kort. Glad eller ledsen. Rökare eller ickerökare.
I måndags höll cancerfonden ett intressant seminarium. Bland annat lyftes följande:
”På senare år har det även kommit forskning som pekar på att stillasittandet i sig ökar risken för cancer, berättade Elin Ekblom Bak. Bland annat har en analys, där resultatet från 17 studier vägdes samman, visat att den andel individer som satt stilla mest hade 20 procent högre risk att drabbas av cancer än den andel som var mest fysiskt aktiv. Dessa typer av studie som följt stora grupper av individer visar dock bara på ett samband och kan inte bevisa vad som är orsak och verkan. Sammantaget är ändå beläggen starka för att det finns faror med för mycket stillasittande, enligt Elin Ekbom Bak som avslutade sitt föredrag med en uppmaning:
– Ställ dig upp och rör dig, det kan rädda ditt liv!
Jag inser – att om jag var beredd att käka levande mask så är jag helt klart beredd att ”fortsätta röra på mig”. Om det är det som krävs. Om det kan ge mig så lite som en timme till. Oavsett om jag är sjuk eller frisk!
Du kan läsa om seminariet på www.cancerfonden.se (här: https://www.cancerfonden.se/nyheter/sa-sager-forskningen-om-traning-och-cancer).
Du kan också läsa mina tidigare inlägg: En liten knöl som vänder upp och ner på allt… och Lycka – idag tackar jag livet x2!