Nätet låg nere i flera timmar imorse på jobbet. Frustrationen var stor hos väldigt många. Inklusive mig. Det är ju rätt märkligt att vi blivit så beroende av att ha konstant internetuppkoppling och att vi är många som idagsläget inte ens kan utföra vårt arbete utan ”access”.
Nätet låg nere i flera timmar imorse på jobbet. Frustrationen var stor hos väldigt många. Inklusive mig. Det är ju rätt märkligt att vi blivit så beroende av att ha konstant internetuppkoppling och att vi är många som idagsläget inte ens kan utföra vårt arbete utan ”access”.
Men – ingen idé att hänga läpp för det! ”Se möjligheter istället för hinder”. Typ. Och det är just vid tillfällen som dessa som jag är så innerligt och oerhört tacksam för att jag arbetar på en arbetsplats med en alldeles egen träningslokal i källaren! Wohoo! Så det blev att utföra den planerade lunchträningen redan kl. 9 idag! Idag körde jag det första av de pass som Calle givit mig att göra. Plikttroget och utan att ”fuska” det allra minsta körde jag igenom programmet. Jag försöker verkligen fokusera på att se detta som en riktig utmaning. Hornen växer i pannan på mig. Han ska minsann få se när han kommer tillbaka! Grrrrrrrr!
Vi människor är ju alla olika. Jag gillar verkligen att ha en plan. Att avrapportera. Att följa upp. (Hmm…undrar varför jag älskar projektledning..?). ”Check in the box”. Allra bäst fungerar det, konstigt nog, för mig när någon annan lägger upp planen för mig. Kan ju tyckas att jag borde kunna ”projektleda mig själv”. Men när det kommer till min träning – som är min ”fristad” – så är det så oerhört skönt att följa en plan som någon annan satt upp. Att slippa projektleda. Att bara ”utföra”. Och markera som ”utfört”.
Löpningen hanterar jag ju fint på egen hand. Men när det kommer till styrketräning så känner jag mig fortfarande lite ovan att utföra det helt själv. Men jag övar – och dessa fyra veckor kommer med Calles plan i handen göra att jag vänjer mig.