När jag först började med löpning för 4 år sedan så insåg jag ganska snabbt att man blir tyvärr inte snabbare (om man skulle ha det som mål) genom att bara ”lufsa på i samma tempo” runda efter runda. Jag är den första att fullt ut stå bakom beslutet att hålla löpningen lustfylld och behaglig. För mig får löpningen inte på något sätt bli förstörd av att jag känner en press på att ”prestera”. Vissa dagar vill jag bara få mysa runt på långa, långsamma rundor.
När jag först började med löpning för 4 år sedan så insåg jag ganska snabbt att man blir tyvärr inte snabbare (om man skulle ha det som mål) genom att bara ”lufsa på i samma tempo” runda efter runda. Jag är den första att fullt ut stå bakom beslutet att hålla löpningen lustfylld och behaglig. För mig får löpningen inte på något sätt bli förstörd av att jag känner en press på att ”prestera”. Vissa dagar vill jag bara få mysa runt på långa, långsamma rundor. De lugna, långsamma återhämtningspassen blir så mycket mer njutbara när man kan använda dom som just det. Helt utan fokus på prestation. Men ibland vill jag faktiskt låta löpningen bli en del i min ”träningsutveckling”. Och då gäller det att pusha sig lite. Och det är ju så himla kul att variera sig!
Igår körde jag årets första ”organiserade” löpintervallpass. Det bestod av 8 ”korta” intervaller. Dvs. 1 minut i snabbt tempo och 1 minut i lugnt tempo (för att återhämta sig) upprepat 8 gånger. ”Tricket” med ett intervallpass är att försöka ligga så jämnt i tempo som möjligt under samtliga intervaller. Dvs. du ska helst kunna hålla ungefär samma tempo på den första snabba intervallen som på den sista innan passet är slut. Det är rätt svårt. Jag vågar dock lova att, för den som vill få upp tempot i löpningen så är intervaller grymt! Det finns många ”skolor” kring vilka intervaller man ska träna på, självklart baserat på vilket tidsmål och distans man siktar på.
Och det finns många sidor där du gratis kan ladda ner bra upplägg utifrån vilket mål du har.
Jag har bl.a. testat Löpskolan (
