Eftersom jag ju själv alltid ratat och HATAT allt vad idrott och i synnerhet löpning heter i hela mitt liv, fram till för typ 3,5 år sedan så vågar jag faktiskt dela med mig av mina erfarenheter kring hur man faktiskt börjar. Jag gick ju från att vara den som ansåg att det inte fanns en enda anledning att springa av fri vilja.
Eftersom jag ju själv alltid ratat och HATAT allt vad idrott och i synnerhet löpning heter i hela mitt liv, fram till för typ 3,5 år sedan så vågar jag faktiskt dela med mig av mina erfarenheter kring hur man faktiskt börjar. Jag gick ju från att vara den som ansåg att det inte fanns en enda anledning att springa av fri vilja. När jag var yngre och blev jagad av mina småbröder när vi bråkade så slutade det alltid med att jag stannade och ”gav upp”. Helt enkelt eftersom jag hellre tog smällarna och fajten som blev än att fortsätta springa. Så, många har självklart frågat mig – och förundrats (inte minst min familj och de som känt mig länge) över hur i hela friden jag kunde börja springa. Och jag har ju skrivit lite om det tidigare i ett annat inlägg (
