Gubbe? Vaddå gubbe? Jo, men det kallas gubbvad. Det jag drabbats av. Muskelbristning/sträckning i vaden. Ett elände är iallafall just vad det är. Exakt VAD det är? Jodå, det ska jag berätta. Och läs detta och håll tummarna att du aldrig må drabbas av det.
Ja, jag hade det ju på känn redan när det ”small”, där på Stafesten för en dryg vecka sen. Det var liksom inte bara kramp. Kramp släpper. Det gjorde inte det som jag kände i vaden. Och jag känner fortfarande av det efter helgens promenad på Tjejmilen.
På något sätt, hur jävligt det än känns, så har jag ju nästan bara väntat på det. Och det har känts som att jag har varit så väldigt lyckligt lottad som trots att jag ju inledde min ”träningskarriär” när jag fyllt 30, och drog igång rätt hårt minst sagt för att ta igen allt jag missat och lite till, ändå lyckats hålla mig så pass förskonad från skador. Så jag känner att jag nog egentligen inte har rätt att vara besviken.
Men att det som skulle ”rubba mina cirklar” skulle vara just denna otroligt ”ohäftiga” åkomma. GUBBVAD – ja, men alltså – kom igeeeeeeeen! Håll med om att det låter extremt löjligt. Inte bara för det faktum att jag inte ens är en gubbe – och aldrig ens kommer kunna bli. Men ser inte du, liksom jag, framför dig en skröplig gammal gubbe med ”comb over”, runda små läsglasögon långt ut på nästippen, i manchesterbyxor och hemmastickad pull-over som haltar runt? Är det jag!? Baaaaah!
Lika som bär?
Hursomhelst. Gubbvad kallas det för att det i hög utsträckning drabbar just män, lite äldre män, som ”tar i mer än vad de tål”. Som liksom vägrar acceptera att de inte är vad de en gång var. Att de faktiskt blivit lite till åren. Och att man liksom måste anpassa sina ambitioner och vilja till prestationer efter sin kapacitet. Ja, du hör ju själv – låter det som något jag skulle vara bra på att göra. Där har du svaret. Nej. Alltså är jag en gubbe.
Här kan du läsa mer om vad gubbvad är , vad det kan bero på, hur du kan komma tillrätta med det om du trots allt drabbats men även vad du kan göra för att förebygga det.
Imorgon ska jag träffa en fysioterapeut (a.k.a. sjukgymnast) för att – förhoppningsvis – få snabbaste och bästa tipsen på träning som kan ta mig tillbaka ut i löpspåret. Men ett par läxor har jag redan lärt mig:
1) VÄRM UPP ordentligt! SÄRSKILT om du ska ge dig på att försöka ”prestera max”
2) Värm upp (ekar det här..?) extra mycket om du ska ta i mer än vad du är van vid
3) Öka successivt belastning och distans så att muskler och ligament hinner med att vänja sig och bygga upp sig för att klara ansträngningen.
4) Sa jag att det var viktigt att värma upp ordentligt och att succesivt öka belastning och distans..? Och också att stärka upp bröst- och ländrygg? Och förebygga med bra övningar som ex. tåhävningar och stretch av vader och baksida?
Meeeeen, inget ont som inte har något gott med sig! (Känner du hur jag nästan är övertygad!?). Och det finns aldrig några ursäkter att inte motionera eller träna och hålla kroppen stark! Nu när det blir till att rehabilitera och vila från löpning ett tag så har jag ju ett gyllene tillfälle att fokusera mycket på andra skojjiga saker som jag inte hunnit ägna så mycket tid åt på sistone. Som SPINNING! Det är bra! OCH styrketräning – till Calles stora glädje och lycka.
Här har du en som inte ger upp så lätt!
En kärring med gubbvad vill man ju inte veta av, eller hur!? Hit med Bridgeblandningen, korsord, Bingolotto på lördagar och calvados! Nä ni gubbar, här ska ni minnsann få se på rehabilitering!
