Årets första officiella lopp. Det finns ju onekligen lopp av olika slag och jag har nog hunnit prova på det mesta. Lopp för att ”pers’a”, lopp för att träna, lopp för att njuta, lopp för ”den goda sakens skull”. Men gårdagkvällens lopp gjorde jag för omväxling för att, som det skulle visa sig, allt blir så mycket enormt mycket härligare om man gör det tillsammans med de som betyder något lite extra!
Ok, för det första så hade jag nog mest anmält mig till detta lopp, Winterrun Stockholm, för att det ju alltid känns så kul att ha lite lopp inbokade (typ alla lopp som går..?) inför ett nytt träningsår. Ingen annan tanke än så faktisk, utan bara för att ”just do it”.
Sen skulle det visa sig, att världens mest fantastiske och bästa PT – Calle (@kallewibom) och hans grymmaste parhäst Phille (@philledale) på Friskify (@friskify) skulle hålla i uppvärmningen! Alltså, redan där var det ju nästan för bra för att vara sant. Men sen blev det ändå lite – eller faktiskt vääääldigt mycket – bättre av att jag skulle få sällskap längs med den rätt tuffa banan ( 2×2 långa och branta stigningar utmed bansträckningen på 10K – 2x5K).
Jag brukar ju, som du vet alltid föredra att springa ensam. Med musik. Så länge det inte gäller ”intervaller och/eller pass med Calle”. Ja, eller som under Stockholm Trail 21K, vilket ju fortfarande är det enda lopp jag springer – och NJUTER av – utan musik i öronen.
Igår kände jag något nytt – eller kanske snarare igen. Glädjen och lusten över att ”bara göra det för att man kan – och vill – göra det tillsammans”. Vi har ju gjort det förut. Men då visste jag nog inte riktigt än att det var ”vi”. Men vi gjorde det. Och det behöver inte gå fort. Det behöver inte vara prestation, det behöver och KAN bara vara så extremt härligt! Och känslan av att ha delat det sitter kvar så länge efteråt…
Med ett vinterkallt Stockholm som inramning. Eldar, facklor, marschaller, ljussättning intogs Skansen av mängder av människor som samlats denna lördag kväll i slutet av januari för att göra det vi (kanske) gillar bäst – springa. Tillsammans. Eller ensamma. Med eller utan musik i öronen. Men vi GÖR det!
Och efter en härlig – om än VÄLDIGT trång uppvärmning av Calle & Phille (@friskify) så var det dag att bege sig ut i den kalla, mörka kvällen runt Djurgården på väg från och tillbaka till Solliden scenen.
Det bjöds på en utmanande bana. Stundvis mörkt – stundvis väldigt kraftiga (och långa) stigningar som skulle passeras.
Som vanligt – men kanske lyckligare än någonsin kom jag i mål – även denna gång.
Med en SANN känsla av att man verkligen kan göra så mycket härligt. En kall lördag kväll i slutet av januari. Med människor omkring sig – omkring mig – som verkligen gör mig STARKARE och lyckligare. Till den Maria jag vill vara… Sakta men säkert.
Vilka människor omger du dig med? Vem/vilka får (ta) plats i ditt liv? Ägna gärna en stund denna återstoende delen av veckan, imorgon börjar ju en ny, med att fundera på vilka människor som gjort – och som gör dig lycklig och glad. Människor som BYGGER dig, istället för att bryta ner dig. Vem/vilka ska du kanske ge en extra kram imorgon..?