Ja, det blir ju lite samma tema som inlägget ”Enough is enough”. Men ibland räcker det lilla så himla väl. Det räcker och är det enda som behövs. Att vara ”enough”. Eller ”good enough” som en före detta chef uppmuntrade mig till att vara. Då avskydde jag det. Nu älskar jag det.
Det är ju liksom alltid så lätt att stå vid sidan om och döma. ”Varför gör du inte si – eller varför gjorde du inte så”. ”Varför gör du det nu – varför gjorde du det inte tidigare”. ”Du hade kunnat göra det liiiiite bättre, lite snabbare, lite snyggare”. Eller ännu hellre; ”JAG hade kunnat göra…”.
Men saken är, att oftast är det första steget det största. Även om det inte egentligen var det längsta. Och det RÄCKER!
Idag var det dags för träning på lunchen på jobbet – i norrmännens tecken – eftersom det var ”17e mai”. Och vet du, det blev dagens andra pass för mig och trots att jag kanske borde ha låtit bli så valde jag ändå att vara med. Inte för att bevisa något – utan bara för att det var kul. Och för att låta mig själv ha lite extra roligt ute i solen. 14 stationer, 3 minuter på varje. Det var sjukt jobbigt vill jag meddela. Men oj så kul! Och jag gjorde det; ”enough”.