Den här veckan har jag funderat väldigt mycket över det här med ”snabba resultat”. Det som vi alla eftersträvar. Vi vill se att det händer något – och vi vill att det ska ske NU! När verkligheten kommer ikapp så vet vi dock de flesta av oss att det inte riktigt är så det fungerar. Eller gör det..?
När jag skulle börja på PwC så bjöd man in mig till ett kort möte med vår CIO (numer min chef). Vi fann varandra direkt kan man säga. Jag behövde bara nämna att jag där och då hade som mål att springa mitt första marathon ett par månader senare, en startplats jag vunnit. Han berättade då att han själv fått en startplats till sitt första marathon, New York City Marathon, i 40 årspresent senare under hösten. Kul!
Sen sa han något som följt med mig sedan dess; ”Jag vill att du ger det här 3 år. Du behöver inte se det som att det är det här, eller att det är här, som du skall göra eller vara för alltid. Men jag vill att du ger det 3 år”.
3 år, det är ju beroende på hur man ser det ganska lång tid ur ett jobbperspektiv i ett samhälle där det är helt OK (eller nästan ett måste) inom vissa branscher att man ”hoppar vidare”. Nu ganska exakt 3 år sedan det mötet så är jag fortfarande kvar. Mer säker än någonsin på att det är precis här jag vill vara, i en roll jag drömde om när jag började. Nu känns tre år som en väldigt kort tid.
Och jag tänker på var jag var för 5,5 år sedan. När jag sprang för första gången – och har gjort sedan dess… Snacka om att det hunnit rinna mycket vatten under broarna! 3 maraton och typ ett 20-tal andra lopp senare.
Och styrketräningen…
På passet i onsdags kunde jag inte hålla mig för skratt. Jag såg mina armar och konstaterade att ja, det har sannerligen hänt en hel del sedan jag började träna med Calle. Typ ofattbart mycket. På 3 år.
Och vart vill jag nu komma med det här? Jo, att saker tar TID. Och det enda som egentligen avgör om den är lång eller kort är din egen inställning till den!
Visst – jag har kämpat, jag har tragglat, det har verkligen inte varit enkelt alla gånger – men, jag har alltid kommit ihåg varför jag gör det, och framförallt – varför jag började göra det!
För att jag tror på det, för att det får mig att må bra och för att det gör mig GLAD! Inte bara när jag ser resultat utan under ”resan”!
Hittade av en slump ett horoskop; ”Såhär blir ditt 2019” i en tidning igår kväll…
2011 är ju som du vet ett rätt viktigt år i mitt liv, eftersom det var då jag fick barn. Det var 2011 det sakta men säkert började hända saker. Det var då min ”resa mot att bli den jag är idag” började. Jag visste bara inte om det då…
Ibland är vi rädda för att låta saker ta tid. Som att rädslan är så stark av att inte se det vi vill se med en gång. Att vi söker konstant bekräftelse på att vi är ”på rätt väg” för att kunna gå vidare. Att vi får mer i lönekuvertet, att siffrorna på vågen tickar ner (eller upp), att vi blir lite snabbare på milen. Vi vill ha det NU! NU, NU, NU!
Men, det är inte för inte som det finns ett uttryck som heter ”All good things come to those who wait…”.
Nu är julen snart här. Och jag tänker att det årliga pepparkaksbaket är en riktigt bra påminnelse om det här med att saker tar tid. Släden ska på plats, det gör den ikväll. Allt tar sin tid.
Nu är det ju inte så lång tid kvar på det här året och jag hoppas att du som jag tar dig tid att fundera över hur du ser på tiden och det som skett och sker i ditt liv. Och framförallt – hur du tar dig an det!
