Här är jag – sätt på mig?

En debatt blossar upp lite då och då i en av alla grupper jag är med i på Facebook. Det är en grupp för träningsintresserade. Så långt allt väl. Debatten – som alltid blir högljudd, har att göra med att kvinnor (främst), som publicerar bilder på sig själva i träningssammangang, som regel får både kommentarer och personliga meddelanden med ”inbjudande” kommentarer och komplimanger.  Ja, varför lägger man egentligen upp bilder på sig själv som kan anses ”utmanande” om man inte är beredd på att ta konsekvenserna? 

Alltid samma visa. Man kan tycka vad man vill om lättklädda (avklädda) bilder. Men vissa är tydligen mer ”ok” än andra. Jag har försökt göra en lite egen, högst ovetenskaplig, studie över vilka bilder som skapar mest debatt. Män som ”bara” tränar tycks vara ”safe”. Likaså män med bar överkropp. De kan anses som ”spänniga”, men ändå OK. De får oftast ”officiella” kommentarer från andra män som ger komplimanger. Kvinnor, som inte till synes ”poserar” utan enbart tränar tycks också vara harmlöst. Där blir det kommentarer som är städade.
Men, så fort som det däremot råkar vara en något mer till synes arrangerad eller ”tillgjord” pose – gärna i något mer avslöjande kläder, eller med lite mer sug i blicken, ja – då är det kört! I synnerhet om du är kvinna.

Om du dessutom putar ut med rumpan, visar klyftan, plutar lite med läpparna och kanske kikar lite ”under lugg” – då är du farligt ute! Då kommer inte bara de självklara kommentarerna som ”WOW!!! Sexigt” eller ”Het!!!” eller ”Schysst kropp” utan även de personliga meddelanden’a och vänförfrågningarna (uteslutande från män) som ett brev på posten!

Och sen är debatten igång. ”Ja, men om man som kvinna vet att man får en massa meddelanden när man lagt upp sådana bilder på sig själv, så varför låter man inte bli att göra det?” eller ”Det får man väl räkna med om man lägger upp bilder där man ”visar upp sig” på sociala medier”. Eller – åt andra hållet – vilket är det jag är mest intresserad av; ”Kvinnor ska väl kunna lägga upp bilder där de är stolta över sina kroppar utan att det ska behöva ses  och uppfattas som en invit och ses som sexobjekt? När män kan visa sig i bar överkropp utan dito”. Eller; ”Åååh, vad jobbigt det är med alla som kontaktar mig och skickar privata meddelanden till mig när jag lagt upp en bild på mig själv” (men där tillägget borde vara… ”i tajta välsittande, smickrande träningsplagg där jag visar upp mig från min bästa och mest självsäkra sida”).

Jag tänker att det ju tycks vara skillnad på bilder och bilder. Men man kommer aldrig ifrån att ”en bild säger mer än tusen ord”. Så är det bara.

Vem, bläddrar igenom sociala medier och ”like’ar” eller följer människor som inspirerar oss på ett eller annat sätt? Jag gör det. Troligen du också. Vad vill vi titta på? Vad attraheras vi av? En jävla massa olika saker såklart – men som oftast så attraheras vi av människor som utstrålar självsäkerhet och kroppsstolthet! Och det gör man ju, medvetet eller omedvetet, när man framhäver vissa delar av sin kropp – men framförallt när man gör det ”från dess bästa sidor”. Det finns ett underbart citat;

Och ja, vissa kroppsdelar är dessutom i kombination med vissa miner, poser, gester – när vi framhäver dem med självsäkerhet, väldigt attraktiva! Eller hur?

Jag har inte sett en enda ”arm” med ”schyssta biceps” (vare sig på en man eller kvinna) som publicerats och som fått de efterspel som kommer när det råkar finnas en rumpa eller att par bröst med eller en lite ”sugande blick” med. Konstigt? Nej. Enligt mig inte det minsta!

Vem/vilka har inte haft en OKEJ-affisch uppsatt på väggen i sitt pojk/flickrum med antingen Brad Pitt, Christian Slater,  Samantha Fox eller Pamela Andersson i minimalt med kläder och med trånande blick?

Vi kan gnälla huuur mycket vi vill om ”patriarkatet” (och matriarkatet också för den delen…), men jag är ledsen att behöva sparka in den öppna dörren – våra kroppar är objekt! SÄRSKILT när de hamnar på väggen på sociala medier!

Vi väljer aktivt att se och omge oss med bilder på det som vi gillar, inspireras och även – attraheras av. Och jag tror att vi  människor alltid har gjort det! Like it or not! Och medge det eller ej. Möjligen att män haft ett större behov av att kommunicera och ge uttryck för detta än kvinnor. Kanske för att den kvinnliga kroppen – oavsett vad vi tycker om det – i årtusenden representerar så mycket. Men – FÖR I HELVETE – det finns ju inget vackrare än en kvinnokropp! Så vem kan döma!?

Det som hänt de senaste 15-20 åren är att väggarna blivit virala. Och att det nu är ”vi” dvs. du och jag som riskerar att bli det som hamnar ”på väggen”. Särskilt om vi putar lite med läpparna eller visar klyftan.
Innebär det då för den sakens skull att vi ger en invit till att bli kontaktade, ”raggade på” , påsatta eller runkade till? Ja. Kanske. För jag lovar dig – hade det funnits en ”direktlänk” till Brad’an eller Pamela på OKEJ-affischen så hade de blivit överösta med ”komplimanger”, snuskiga kommentarer och inviter.
Och dessutom. Fenomenet med att kvinnor kastar använda trosor upp på scenen till manliga artister och blir som tokiga i ”Chip’n dales” (och nu syftar jag inte på Piff och Puff). Minns ni förresten showen ”Ladies Night”..? Så, vi kvinnor är inte det minsta bättre. Vi ”attackerar” dessutom gärna i grupp! Är det mer OK än att ge kommentarer på FaceBook?

Om jag lägger ut bilder på mig själv, där jag visar min kropp – och jag också känner en stolthet eller åtminstone en trygghet över det jag visar upp – så låt mig då göra det. Men för min del så är det precis som med Brad Pitt – det spelar ingen roll hur många kärleksbrev man skrev till honom (OBS! Jag gillar vare sig Brad Pitt eller Christian Slater och jag har aldrig skrivit några kärleksbrev till dem – bara för att vara extremt tydlig med det, men som ett exempel) för han skiter ju (som troligast) i det! Hur mycket brydde sig Samantha Fox om att några finniga tonårskillar låg på sängen och suktade efter henne? Nada! För man vet att de där kommentarerna enbart syftar till mig som ett ”objekt”. En affisch.

Så, för att summera min åsikt kring detta:
Så länge vi sätter upp oss själva ”på väggen” så får vi nog vara beredda på att våra ”åskådare” kommer att tycka (men även uttrycka) saker om oss – som de objekt vi blir så fort vi blir ”digitala”.

Antingen för att man anser att vi är fula, tjocka, för otränade, oattraktiva eller rentav uppfattas som jävligt attraktiva och sexiga. Och vet du, du har alltid ett val. Du kan skita i att läsa kommentarerna om du vill och strunta i att ”öppna fan-mailen”. Precis som Samantha. Men det som bilden av dig framkallar hos andra, det kan du aldrig hindra.

Tankar och åsikter kommer alltid finnas. Och de kommer alltid att delas och uttryckas – vare sig vi vill det eller inte. Sen är bara frågan hur mycket vi själva ”utsätter oss” för att bli föremål för dem.
Jag vill också minnas, att det finns något som heter yttrandefrihet..? Och den gäller ju allt. Oavsett om det handlar om politik, religion…eller om svettiga, poserande och lyckliga kroppar.

Hur ser du på det här med att lägga upp bilder på dig själv på sociala medier? Ska man vara beredd att bli ”påhoppad och kommenterad” eller ska man kunna lita på att man är ”fredad” från andras åsikter? Vilka bilder är OK och vilka är det inte?

Sexobjekt? Kåt?

Inte sexobjekt?

Här ligger jag och väntar på att bli påsatt? Eller?