Vissa saker går tydligen bättre än andra att förbättra sig på. För mig. Jag vet inte hur länge jag haft som mål att kunna göra en chin! Evigheter! Typ två år – minst! Till varje nyår sedan jag började träna med Calle har jag haft det som målsättning. Har vi inte gett upp hoppet än!? Nope.
Jag säger vi, för hade det inte varit för Calles tålmodighet så hade jag nog själv gett upp för länge, länge sen. Vet inte huuur många gånger jag hört mig själv säga; ”Nu är det nära…” när jag testat. Men ändå för att konstatera att det är långt ifrån och att det nästa gång känns som att börja om från början. OK, i ärlighetens namn så är det ju kanske inte det jag fokuserar mest på i min träning heller. Men det är fortfarande en ”milstolpe” jag skulle vilja passera.
Idag var vi på’t igen. Alltså, det är något så barnsligt härligt över det där gummibandet också! Med det bredare så kan man liksom ”flyga upp” nästan hur lätt som helst. Som en liten studsboll! Skulle vilja ha ett sånt gummiband hängandes hemma. Jag skulle nog inte göra annat än att stå och ”gunga” i det. ”Tyvärr”, så kräver ju träningen att man inte enbart får mysa upp och ner i det bredare utan även måste kämpa lite med det smala. Nöta, nöta. Skam den som ger sig.
Och, en annan sak; har du funderat över vad som är vad? Vad är en chin och vad är en pull-up? Eller är det samma sak? Förväxlingarna är många och slarvigt kallas det ena för det andra och tvärtom.
Vill man snurra in sig ordentligt kring begreppen så finns ett intressant och djupgående inlägg att läsa på www.styrkelabbet.se
På engelska heter det:
-
Pull-up när du gör övningen med pronerat grepp (handflatan bort från dig)
-
Chin-up när du gör övningen med supinerat grepp (handflatan mot dig)
På svenska kan man kalla det vad man vill skulle jag säga. Och – jag lovar dig. Jag skiter högaktningsfullt i med vilket grepp jag först tar mig upp. Eller vad det då kallas. Upp ska jag – förr eller senare! Om det så ska ta tre år till. 🙂
