Ok. Varför springer man ett marathon? På riktigt? Fråga nummer två; vad får en människa att efter att ha sprungit ett marathon ens komma på tanken att springa ett igen..? Jag har verkligen ingen aning om vad som driver oss, men för mig finns det egentligen bara ett enda svar på den frågan och det är enkelt: För. att. jag. kan.
Ok. Varför springer man ett marathon? På riktigt? Fråga nummer två; vad får en människa att efter att ha sprungit ett marathon ens komma på tanken att springa ett igen..? Jag har verkligen ingen aning om vad som driver oss, men för mig finns det egentligen bara ett enda svar på den frågan och det är enkelt: För. att. jag. kan. Det andra svaret för min del är att jag ju, när jag sprang mitt livs första marathon i form av Stockholm Marathon för ett år sedan, kom så löjligt nära att lyckas komma i mål på 4 timmar eller mindre så bara måååååste jag ju prova igen för att se om det går att kapa de där irriterande 4 minuterna och 17 sekunderna med någon minut så att jag klämmer ner mig under 4-timmarsgränsen. Alltså någon form av ”fix-idé”. Att jag sedan redan nu inser att jag nästan oavsett hur det går på årets Stockholm Marathon kommer vara mer eller mindre tvungen att springa även nästa år (eftersom att de ju då gör om bansträckningen och därmed gör Stockholm Marathon till en envarvsbana), det är ju en annan femma…
Hursomhelst. Med två dagar kvar till årets ”urladdning” så hängde jag på låset när de öppnade nummerlappsutdelningen på Östermalms IP idag kl. 15. Skulle hämta ut både min egen och min super-duper-superklassiker-marathonsub3.30-väninna Hannas ”startkit”. Det är en märklig känsla att stå där i hop med en mängd andra förväntansfulla löpare. Vi delar redan nu någon sorts samhörighet inför det som komma skall. Vi vet alla att nu finns det egentligen inget mer alls vi kan göra för att förbereda oss, men vi vet också att det faktiskt finns ett par saker som är viktiga att tänka på inför första startskottet kl. 12 på lördag.
Ni har säkert hört en del av tipsen tidigare, men här kommer min ”Topp 3 viktigaste förberedelser inför ett marathon” – med två dagar kvar till start.
1. Sov gott och varva ner
Ja, lätt att göra på beställning är det inte, men absolut en viktig förberedelse! Du behöver samla kraft och ge kroppen de allra bästa chanserna att ”ladda ur” fullständigt (ja, för det gör man om man ska springa i mellan 4, 5 , 6 timmar för en normal motionär som springer marathon). Om möjligt, planera inte för stentuffa och långa arbetspass eller sena utekvällar dagarna innan marathon.
2. Ät och drick som du brukar
Om du inte är elitlöpare eller har extreeeemt bra koll på vad du vågar utmana din kosthållning med så hitta inte på en massa ”specialtricks” dagarna innan. Se till att äta och dricka ordentligt, och kanske se till att du inte snålar in på kolhydraterna i onödan. Men att ge sig på någon superduperkolhydratuppladdning är sällan lönt. Själv kommer jag ladda med en pasta carbonara imorgon kväll. Förra året blev det en pizza. Huvudsaken är att du äter så att du känner att du fått i dig bra med energi! Och det vore ju synd om man skulle behöva bryta loppet för att man blir hungrig… 😉
3. Förbered så mycket du kan
Plocka fram kläder, kolla att de är hela så att man undviker onödigt skav. Lägg fram olika alternativ beroende på vilket väder det ska bli – dubbelkolla på morgonen. Kläderna OCH inte minst skorna ska vara väl insprugna sen tidigare! Gör inte misstaget att falla för frestelsen att springa i de nyinköpta, snygga grejerna! Gör inte det.
Kolla upp banan, förbered vänner och bekanta som ska stå och heja på var de ska stå. Dubbel- och trippelkolla nummerlapp, chip och starttid. Varför göra detta två dagar innan undrar du nu. Jo, för att kvällen innan kommer du vara så nipprig, hispig och nervös att du självklart kommer kolla allt igen minst hundra gånger – och då är det tryggt att veta att du redan kollat allt medan du fortfarande var ”vid dina sinnens fulla bruk”.
Det finns olika teorier kring hur nära inpå ett långt lopp man ska börja vila från träning. Själv tror jag inte riktigt på total avhållsamhet i form av vila utan tror (och upplever) att min kropp mår bäst av att röra på sig i lagom mängd dagligen. I tisdags sprang jag mina sista kilometrar, i form av ett välgörenhetslopp som min arbetsgivare arrangerade. Cirka 7,5 kilometer i hyfsat tempo med de första kilometrarna i form av korta intervaller (60 sek). Dessutom hade vi målgång på Stockholms Stadion – så gissa om jag kände mig taggad när jag passerade mållinjen och insöp känslan av att nästa gång jag passerar just där blir på lördag!
P.S En liten sak jag faktiskt ändå givit en liten chans sedan jag sprang mitt första marathon för ett år sedan är rödbetsjuice! Sedan i söndags har jag druckit ett stort glas varje dag. Det finns viss vetenskap som stödjer den positiva effekten av just nitrat (eller egentligen nitrit) som finns i bl.a. rödbetor. Vill man läsa mer så är det bara att Google’a på ”rödbetsjuice och löpning”. Om det fungerar eller inte – ingen aning. Men det kan ju vara värt ett försök. Och förutom att det är nyttigt och gott, så blir man ju ruskigt snygg och kyssvänlig av det också! Skål!
