Traillöpning – styrka, flås och naturupplevelse!

Igår var det äntligen dags! Tillsammans med Bootrun bjöd Stockholm Trail in till årets första provlöpning av delar av banorna i Stockholm Trail 2017 som går av stapeln 11 juni! Vi samlades – i fantastiskt väder – på Hammarbyhöjdens IP för kort information av Olle Blomgren som är tävlingsledare för Stockholm Trail.


Igår var det äntligen dags! Tillsammans med Bootrun bjöd Stockholm Trail in till årets första provlöpning av delar av banorna i Stockholm Trail 2017 som går av stapeln 11 juni! Vi samlades – i fantastiskt väder – på Hammarbyhöjdens IP för kort information av Olle Blomgren som är tävlingsledare för Stockholm Trail.


Sen var det dags att ge sig ut. Vi hade tre grupper att välja mellan 5km, 10 km eller 13 km. Var och en med en eller flera ”vägvisare”. Ja, för man behöver veta var man ska springa (vi snackar karta och kompass) när man ska springa på otrampade stigar…


Jag erkänner att jag satt ambitionen högt när jag valt 13 km. Insåg snabbt att de som sprang i den gruppen var mycket vana traillöpare och kunde hålla ett snabbt tempo. Eftersom man springer i helt obanad terräng så tar det (åtminstione för mig som inte är helt van vid traillöpning) ett tag att ”komma in i det”.  Efter 1,5 km kom 10 km-gruppen ikapp och jag hakade på dem istället. Mycket klokt beslut!
För de som jag sprungit Lidingöloppet i tron om att det är ett terränglopp kan jag säga att det är det inte. Inte i ordets rätta bemärkelse. Skillnaderna är ganska stora vilket blev än tydligare under provlöpningen igår. Här springer man till 99% i helt obanad terräng. Förutom sträckningen på banan så har man ingen aning om vilket underlag och vilka hinder man möts av på vägen. Det är såväl säsongs, väder och därmed även dagsberoende! Igår hade vi t.ex. förmånen att ha strålande sol, men växlande underlag i form av påfrusen snömodd, smältis, vatten, barmark mm.


Efter ungefär 3 km in i löpningen gjorde jag något som jag ALDRIG någonsin gjort tidigare i hela min ”löparkarriär”. Jag drog ur hörlurarna ur öronen! Det var som att det blev så självklart, där ute i skogen, tystnaden att jag skulle vara ”ett med naturen”. Känslan var fantastisk! Jag som alltid, alltid, alltid springer med musik i öronen – och även notiser från Runkeeper vid varje kilometer upplevde nu något för mig helt nytt! En liten ”mental spärr” släppte! Jag kan ju faktiskt springa även utan ”något i öronen”! Och det var ljuvligt!

Banan var, givetvis, kuperad och varierad. Vissa delar bjöd på riktig klättring, andra på rejäla hinder både i form av vatten, stockar och snårigt ris. Ibland fick man gå – och ibland kunde man ”dra på lite”.

Vi stannade vid cirka 3 och cirka 7 km för ”uppsamling” och vänta in eventuella eftersläntrare. Vi fick bra tips som att tex. försöka fästa blicken cirka 5 meter framåt och inte ”rakt ner framför fötterna” (då det tenderar att göra att man tappar mycket fart och flyt i löpningen). Också att använda kroppen mer i höjdled (dvs. böja på knän, nyttja explosivitet och kraft mm.). Det var verkligen ett sant fullkroppspass! Och det slog mig – än en gång – att jag hade nog inte fixat denna typ av löpning om jag inte jobbat rätt hårt med att bygga upp styrka i hela kroppen. Inte minst i de, för många, svaga och otränade fotlederna. Det var många som inte riktigt orkade hänga med hela vägen in i mål – att springa trail kräver både styrka och gott flås!

Det var en fantastisk tur och jag är så enormt glad att jag beslutade mig för att springa utan lurar! Tiden? Den ska vi inte prata om. Sträckan blev ungefär 11.50 när vi val var i mål igen på Hammarbyhöjdens IP och tiden var 1.34. Så lååååångt ifrån rekordtid. Då havde vi ju förvisso tagit ett antal stopp längs vägen. Men jag skulle säga att jag nog kommer bli glad om jag kan hålla 7 min tempo när det väl är dags den 11 juni (dessutom med en marathon i benen från helgen innan).
Men vet ni, det spelar ingen roll! För med denna nyfunna passion så ska jag springa loppet den 11 juni som en ”belöning”. Och bara njuta av naturen och känslan av att springa – utan musik i öronen!

Läs gärna mina tidigare inlägg om traillöpning:

Därför ska du byta asfalt mot skog!
Ladda för trail!

 

 

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras