Jag öppnar senaste ”Runner’s World”. Hinner inte komma mer än till ledaren, skriven av chefredaktören Anders Szalkai, innan jag inser att jag inte är ensam. Ensam om att känslan av att ha missat ett av årets stora mål. Stockholm Maraton. Han har dessutom snott min rubrik från inlägget för inte så länge sedan: JUNI – MOT NYA MÅL!
Det är lugnt – jag förlåter dig, Anders. Anders hade uppenbarligen, precis som jag, siktet inställt på att ”inte springa ännu sämre än mitt hittills sämsta maratonresultat”. TVÄRTOM! Men, jag gissar att precis som för mig så gjorde vädergudarna sig påminda och la in sitt veto även för Anders. Det var inte värt det. Priset skulle blivit för högt. Vi är nog många som sprang Stockholm Maraton som delade den känslan. Men som precis jag och Anders också delar känslan av att uppladdningen inför, och känslan av att ha genomfört ett maraton i 30-gradig värme ändå var fantastisk! För att inte säga – alldeles underbar.
Med lite tid till reflektion, en månad för att vara ganska exakt, så har jag nu landat. Det blir som sagt inget mer maraton i år om ingen slänger en startplats efter mig. Se detta gärna som en uppmaning (dvs. är det någon som har en startplats till ett maraton någonstans i världen att erbjuda under 2018 så kommer jag inte tacka nej…). Jag byter fokus och har nu siktet inställt på andra utmanande lopp under hösten. Det som jag nog är mest stolt över är att jag fått ihop 5 lag (om 5 personer) på min avdelning på jobbet att springa Stafesten i augusti (det som tidigare hette Bellmanstafetten) och även ett lag som kommer promenera. Men sen allt annat, Tjejmilen, Halvmaran, Lidingö, Hässelby…
Men, som inte det vore nog. För att ge mig själv en extra utmaning så har jag gett Calle – och givetvis mig själv – i uppgift att bygga ”THE BODY”. Och OJ, vad många som blir provocerade nu. Men snälla, jag vet vilka begränsningar min kropp har. Celluliter, bristningar, slapp hud etc. Men – jag vet också hur jäkla STARK jag är. OCH, framförallt så vet jag att jag inte gör det för att behaga någon annan. Jag gör det för att jag vill. För mig. Och för att jag tror att jag kan! Och nu vill jag ge mig själv och min fantastiska kropp en chans att också låta det synas. Så varför inte försöka låta det synas på min kropp att den är så ”ung, tight och snygg” som den faktiskt känner sig!? Eller kanske snarare – som det går. I ett senare inlägg kommer jag skriva om min syn på ”Kroppspositivism”, detta modeord, som ständigt skapar debatt och ”hurrarop”. Men det väntar vi lite med nu.
Japp! Jag ska ge mig själv och min underdunderbara kropp en utmaning – utöver alla fantastiska lopp jag ska springa och roliga tävlingar jag förmodligen kommer spontananmäla mig till – till Calles och Simons stora förtjusning (eller förskräckelse!) ! Och jag håller med dig Anders;
”På mycket kortare tid än vad det brukar ta hittade jag snabbt tillbaka till löpglädjen och träningen, och den tänker jag fortsätta njuta av under sommaren”
– Anders Szalkai
Japp! Jag är också träningsmotiverad som aldrig förr! Och löpmotiverad! På torsdag är det tröskelintervaller! Idag var det styrka! Calle har lagt upp ett program åt mig att följa nu under hans semester. Ytterligare en månad när jag är ”on my own”. Jag tar det på fullaste allvar, tro inget annat. Och nu är målet inte bara att bli starkare, utan även – snyggare. Och vad är då ”snyggare” undrar du? Jadu, det får du se när jag och Calle är klara! Och jag är fast besluten att suga ur all must jag kan ur träningsupplägget som Simon givit mig under våren inför maraton.
Den här tanten, hon har inte givit upp – hon har ju knappt ens börjat! Häng med vetja’! Nu gör vi sommaren 2018 till en fantastisk, aktiv och kroppsälskande sommar, eller hur!? Ja, för man kan ju faktiskt göra saker MED sin kropp för ingen annans skull! Bara för sin egen…
