Så var det måndag igen. Midsommar har passerat. Denna mytomspunna (och hedniska) högtid. Blomsterkransar i håret. Romantiska vyer från grönskande skärgårdsöar. Glädje, sång, dans, skratt och kärlek. Man blir ju förälskad bara av att tänka på midsommar, eller hur!? Lite som det här med att läsa en saga.
Ja, för man ska ju känna sig sådär mysigt osäker, förväntans- och hoppfull; vem ska jag få dansa runt midsommarstången med? Vem ska jag drömma om när jag lagt blommorna under huvudkudden..? Och; ”Hur ska det egentligen sluta? Ska prinsen och prinsessan få varandra till slut? Ska de leva lyckliga i alla sina dagar..?”. (Jag drömde ju en midsommarnatt, när jag var 10-12 år om prins Carl-Philip. Det gick ju sådär… Tur kanske 🙂 )
Jag spenderade midsommar i Köpenhamn. Ganska skönt faktiskt. Långt bort från alla idealiserade bilder om hur midsommar ”ska” firas. Danskarna struntar högaktningsfullt i midsommar. På midsommaraftons morgon tog jag min traditionsenliga ”midsommarrunda” och begav jag mig bort till ”den lille havefruen” igen. När jag såg henne där, på stenen i vattenbrynet så kom jag att tänka på det här med sagor. Jag menar, H.C Andersen var ju verkligen en riktig sagomakare i ordets rätta bemärkelse. Men, många av hans sagor var faktiskt inte alls så ”lättsmälta” och lyckliga som många av de omskrivningar och framförallt filmatiseringar av Disney får det att framstå. Det var sagor ”på riktigt”. Sagor som skall lära oss att livet nog inte alltid är sådär rosaskimrande och underbart som man skulle vilja.
”Den lilla sjöjungfrun” till exempel, är en rätt hemsk och tragisk historia i orginalversionen. Kort sammanfattning: Sjägungfrun med den vackraste sångröst man kan tänka sig blir förälskad i en människoprins. Hon offrar sin röst för att få människoben så att hon kan gå upp på land och vinna prinsens hjärta innan någon annan ”hinner före”. Men om hon inte lyckas så kommer hon att förvandlas till ”havets skum”. De blir vänner, men hon kan ju inte prata så hon kan inte berätta för honom att hennes sångröst en gång räddade hans liv när han höll på att gå under med sitt skepp. Så han blir förälskad i en annan prinsessa som han ska gifta sig med. Sjöjungfrun är med på deras bröllop och får veta att om hon dödar prinsen så slipper hon förbannelsen med ”havets skum”. Men, när hon ser hur lycklig prinsen är med sin älskade prinsessa så förmår hon inte döda honom – för hon älskar ju honom. Så hon blir till skum.
Tjohoooo! Inte så lyckligt, va?
Ja, och sen var det ju ”Flickan med svavelstickorna”. Flickan som på nyårsafton går ut barfota i snön för att sälja svavelstickor som inte en endaste människa vill köpa. Hon tänder sticka efter sticka och får uppleva ”underbara syner och minnen” i lågornas sken. I den sista möter hon sin mormor som tar hennes hand och tar henne med till himlen. På nyårsdagen hittas flickan. Ihjälfrusen. Wohoo igen! Upplyftande så säg!?
Men – tappa inte hoppet! Det finns ju sagor med lyckligt slut också – förutom en sensmoral som ger en rejäl käftsmäll! Både av HC Andersen, Bröderna Grimm och andra. Livet är kanske lite av en saga ändå.
När jag lite halvt ångestfylld efter tankarna på de hemska sagorna passerade borgården och vallgraven vid Kastellet så såg jag den – svanen! Kanske den som varit en ”ful ankunge”..? Så länge det finns liv finns det hopp! Och allt är inte vad det ser ut att vara…
Vad har nu allt detta med träning, hälsa och välmående att göra undrar du? ALLT – säger jag!
Låt ingen tala om för dig vad du kan göra eller inte göra. Vad du är eller vad du kan bli. Du kanske inte får ”drömprinsen/prinsessan”, slottet och halva kungariket. Du kanske inte föddes med den där ”superkroppen” – och du kanske inte får den hur mycket du än tränar, ”äter rätt” och vrider dig själv ut och in. MEN. En sak som är säker och det som nog sensmoralen i de flesta sagorna har gemensamt – det är att det du definitivt kan vara säker på är att du aldrig får något av det du önskar och drömmer om om du aldrig försöker! Och, se för Guds skull till att ha ROLIGT under tiden du gör det, för upplevd glädje kan ingen någonsin ta ifrån dig!
Förlita dig inte på förtrollningar (eller förbannelser) – förlita dig på det enda du kan påverka – nämligen dig själv!