Moahahaha… Jag hade ju önskat mig ett ”lååååååångt pass” av Calle. Och det var just precis vad jag fick! Det var inte bara aslångt – det var asjobbigt också kan jag meddela. Långt och tungt. Jippiieee!
Jo, för det är ju det här med att ha något att hålla fokus på. Jag behöver det. Och gissa om jag var sugen på att sticka ut och springa lite en sväng imorse, stärkt och ivrig av att det gick så bra igår? Skiter björnen i skogen? Sover Dolly Parton på rygg..?
Men. Jag lyckades ta mitt förnuft till fånga, mycket tack vare att Calle ju satt ihop ett ”håll käften”-pass till mig.
(Jag blir förresten mer och mer övertygad om att han försöker ta livet av mig – jo, men på riktigt. Liksom ”Nu ska jag faaaan göra ett jävla pass så den där sega kärringen bara tar och DÖR! När ska hon ge upp!?”. 😉 )
Men mycket tack vare att jag (och Calle…) känner mig rätt väl vid det här laget så hade jag redan i förväg, innan helgen, lyckats bestämma mig för att köra det här passet just idag. Dagen efter min födelsedag. Dagen efter ”provlöpningen”.
Om provlöpningen igår hade gått bra, då skulle detta pass hjälpa mig motstå frestelsen att ”bita efter förmycket”. Om passet igår hade gått åt skogen så skulle jag ha något långt, härligt och tungt att ”falla tillbaka på”. Ett tungt, jävla långt pass att ”slicka mina sår” med.
Nu blev det ju det förstnämnda. Och en ”win-win” på det – för eftersom det gick så bra igår så kände jag ju att jag verkligen kunde ta i extra mycket idag!
Det var liksom bara den lilla detaljen att jag helt missat öppetiderna på söndagar. Jag var helt säker på att de öppnade 8 i sjöstan. Men det var klockan 9. Som tur var så var städaren där, och när jag kände på dörren så var den upplåst.
Har du någonsin tränat helt ensam på en stor gymanläggning!? Det är speciellt kan jag säga! Ingen musik. En tystnad och en tomhet som är helt förtjustande. Ingen ser dig. Ingen hör dig.
Du vill inte veta vilka tankar som flög igenom min hjärna medan jag lassade vikter på stången. Eller – jo, det vill du såklart; ”Undrar hur det känns att köra marklyft helt naken!?”, ”Tänk om man skulle ta och kasta lite kettlebells omkring sig?”, ”Varför inte ta och testa på och göra en massa asfula övningar i alla de konstiga maskinerna och filma det..?”. Men. Mogen, vuxen och 37 år fyllda så lyckades jag hålla de tankarna till just bara tankar. Den här gången… 😉
Men, jag unnade mig iallafall att köra barfota. Det är verkligen så mycket mer känsla i marklyften!
Tungt och LÅNGT var passet. Det inleddes med 10 set marklyft, rodd, en jävla massa biceps emellan och sen djävulens påfund – lårcurl på slutet.
Det är nog den övning jag hatar mest just nu. Så sjukt jobbig. För att jag blir så smärtsamt påmind om mina svaga (bak) sidor.
Samma sak med triceps-övningar. ”Hej hej – gäddhäng med sväng”. Det har blivit betydligt bättre, men faaan vad envist det verkar vara att bli av med det. Det är nåt med de där musklerna ”där bak”…
Hursomhelst. 81 minuter senare var jag så sjukt nöjd med migsjälv. På sista övningen hade anläggningen fyllts på något och jag fick sällskap av ett antal snubbar och gubbar som jag överhörde skulle köra ”söndags-tuttar” – vilket tydligen verkade vara ett välkänt koncept och begrepp. Man lär sig nåt nytt varje dag. Kul för dem tänkte jag! Jag har kört söndags-special! Allt som typ går att köra förutom möjligen press och böj. Men välkomna – kör några set bänkpress och gå hem och mys sen.
Imorgon är det måndag igen. Fy tusan vad skönt! Då börjar en ny härlig vecka, mot nya mål!
