På lördag. På min födelsedag, hade jag planerat att springa mitt andra Lidingölopp 30 K.
Jag älskade Lidingöloppet och minns lyckan av att komma under 3 timmar. Backe upp – backe ner. Ett fantastiskt lopp! Men det blir inget Lidingölopp i år. Och jag är tacksam. För jag tänker och känner ändå LL, men inte som i LidingöLoppet utan som i att ”Leva och Lära”!
Det är klart att jag ju är besviken innerst inne. Jag hade ju en ”väg” utstakad för hösten. Jag skulle springa Stockholm Halvmaraton som ”test-långpass” inför Lidingöloppet.
Sen Lidingöloppet och sedan avsluta säsongen med att ”persa” på Hässelbyloppet. Men, som du vet – den planen sprack. Fetsprack skulle man kunna säga. Istället rehabiliterar jag min vad och ser så mycket fram emot att kunna börja ”njutspringa” igen.
På dagens pass, som förövrigt åter var ett grymt härligt (men något tystare än förra veckans) benpass så var verkligen känslan av ödmjukhet och insikt så stark. Självrannsakan.
Om (NÄR) jag får och kan börja springa igen så ska jag vara mer tacksam. Jag ska njuta ännu mer av löpningen och det som den ger mig – men jag tar också så mycket tillvara på den känsla jag har just nu – att verkligen kunna njuta av styrketräningen och programmet jag nu kör.
Och nu förstår jag på riktigt vilken tuff utmaning Calle haft med att få ihop min träning. ”Strong Woman” (typ å ena sidan – sikta på att vara så stark och TUNG som möjligt) i kombination med att springa långt och gärna snabbt (typ å andra sidan – vara så LÄTT och smidig som möjligt).
Jag känner också en tacksamhet över att jag fick denna erfarenhet. Känslan av att ha ”funnit kärleken” (till löpningen) som sedan för en kort stund togs ifrån mig har givit mig perspektiv i form av att det (nu kommer klyshorna igen) inte finns något ont som inte har något gott med sig. Och jag känner mig tacksam. Tacksam för att jag kan bli hel. Tacksam för att jag har ”styrketräningen” att falla tillbaka på. Tacksam för att jag lever och inte inte minst tacksam för att jag lär.
”Man lär så länge man lever” – visst är det underbart!?
För varje dag som går så blir vi några erfarenheter rikare!
Idag blev jag en ”så-slutkörd-i-benen-igen”-erfarenhet rikare. Och det räcker mer än väl!
Jag vill ta tillfället i akt att citera Alanis Morissette (”You learn”)
(Klicka på bilden för att komma till låten på Spotify)