Apropå det här med ”peppande” (hmmmm) reportage om viktminskningsresor och ”så fann jag kärleken till träningen”-stories. Klämkäcka, hurtiga och glada människor (ja, jag är också en sådan inser jag). (Vi) försöker sprida träningsglädje och inspiration. För att citera mig själv; ”Jag gick från 0 till 100”, ”från att inte ha sprungit en meter i hela mitt liv så sprang jag ett marathon…och ett till…”. Osv. Så bra för mig då..?
Fortfarande – är en av de tuffaste känslorna för mig känslan av att inte kunna. Att inte våga. Att inte ha förmågan eller kunskapen. Att se någon göra en rörelse som jag själv, när jag försöker, inte behärskar. När jag känner mig begränsad. Jag kan inte stå på händer. Jag kan – fortfarande inte trots alla jävliga försök under två (2!!!) års tid göra en pullup än mindre en chin. Jag kan inte hoppa häck och jag vågar med nöd och näppe hoppa upp på en bänk i parken. Att göra fel. Att få en kommentar om min begränsning.
”Du som ser så stark ut”…”Du som har sprungit ett marathon”… Ja, det finns tydligen så mycket som man förväntas klara av och som liksom ska ”komma med på köpet”.
Man får inget på köpet. Iallafall har inte jag fått något på köpet. För de flesta av oss, jag vågar inte säga alla för det finns ju helt klart människor som fötts med en viss begåvning och som haft turen att ”hitta rätt” sak att ägna sig åt så att de liksom lyckas bli bäst, så handlar det om hårt slit. Övning, övning och åter övning. Tålamod. Och tid.
Vad är det här för ”opeppande” inlägg undrar du nu? Jo – det ska jag berätta. Det handlar om att vi alla är olika. Att bara för att jag kan en sak, så behöver inte det betyda att det är något som du ”ska” kunna. Du kanske aldrig ens kommer att kunna lära dig hur mycket du än försöker. Och det finns en miljard saker som jag inte kan – som du kanske kan. Men – nu kommer det finfina – vi kan alla göra något. Det finns något som vi alla kan göra och som vi blir så himla lyckliga av att vi klarar av. De sakerna kan vi alltid fortsätta att göra! Och det är den glädjen och känslan vi måste hjälpa varandra att förmedla och sprida. Glädjas med varandra, peppa varandra och uppmuntra varandra! För vi är så jävla bra – på en massa saker! Det kanske bara inte råkar vara just samma saker.
Men du kanske kan göra en pullup? Härligt! Det kan nämligen inte jag – men jag kan stå därnere och fånga dig om du skulle tappa greppet och trilla ner! Jag är stark, mjuk och stadig så jag fångar sig! Promise! Tillsammans klarar vi nämligen allt!
Ibland springer du – då hejar jag…
…ibland lyfter jag tunga grejer – och du räcker ut tungan. 🙂
