Jag är ledsen att behöva säga det, men jag tillhör också den i skaran av alla vuxna (och föräldrar) som tycker att det är sååå skönt att barn kan underhålla sig själva en stund. Gärna tysta, snälla och lugna i soffan framför TV’n eller med en IPad. Ibland. Eller faktiskt allt för ofta. Särskilt när man jäktat hem från jobbet, hämtat på förskola (alldeles för sent ibland) och sen kommer in genomsvettig med en blodsockerdippad och trött unge som man i panik försöker slänga ihop middag till. Fort! Ja, för att vara helt ärlig så är det ju tyvärr så det ser ut hos många. Så även för mig.
Jag är ledsen att behöva säga det, men jag tillhör också den i skaran av alla vuxna (och föräldrar) som tycker att det är sååå skönt att barn kan underhålla sig själva en stund. Gärna tysta, snälla och lugna i soffan framför TV’n eller med en IPad. Ibland. Eller faktiskt allt för ofta. Särskilt när man jäktat hem från jobbet, hämtat på förskola (alldeles för sent ibland) och sen kommer in genomsvettig med en blodsockerdippad och trött unge som man i panik försöker slänga ihop middag till. Fort! Ja, för att vara helt ärlig så är det ju tyvärr så det ser ut hos många. Så även för mig. Och tänk vilket bra sällskap den där IPad’en är åt barnen i de sammanhangen. Och jag tröstar mig med att det är OK. Det måste få vara OK, och jag tror att barnen efter en lång dag på förskolan med aktivitet, stimulans och rörelse av olika slag faktiskt kan behöva vila och komma ner lite i varv.
Men vad händer när vi är lediga? På semestrarna? Vad händer på helgerna? Det är då, som det läskiga i kråksången kommer – jag tror att vi vuxna många gånger kan vara dåliga på att aktivera våra barn för att vi själva är i dålig form. Vi tycker att det ”bär emot” att dra på oss tjocka ytterkläder. Regnkläder, stövlar… Vi vill kanske gärna ”unna oss att ta det lugnt” på helgen. Inga måsten, inga krav. ”Vi tar bilen till en shoppinggalleria/ner på stan”. Sen helgmyser vi med snacks och godsaker i soffan hela helgen…
Men faktum är att vi alla – såväl vuxna som barn – rör oss på tok för lite! Och vi går i snitt ett marathonlopp mindre per vecka jämfört med för 50 år sedan! Jag gjorde ju en liten genomgång av min egen ”genomsnittsvecka” med hänseende på rörelse och motion tidigare i veckan. Ni kan läsa om det
