Efter ett sjuhelskottas benpass med Calle i fredags så fick jag sådan mersmak att jag bestämde mig för att köra lite extra kul stenhård träning även igår! Och med stenhård vet du ju vid det här laget vad det innebär; den roligaste och absolut mest prestigelösa träningsformen som finns – ”Strong(wo)man”-passet på Sweden Barbell Club.
OJ vad jag saknat detta ställe! Jag känner hur det liksom bara sprudlar i hela kroppen så fort jag öppnar dörren! Det är liksom som att komma in i världens härligaste ”lekstuga”. Jag blir glad bara av att vara här! Här är jag för att bara ha ROLIGT!
Idag fick jag sällskap av Gustav och Emelie! Matti som var vår ”värd” för dagen var fullproppad med idéer om vad vi skulle få göra på passet.
Som vanligt fick vi börja med en liten ”lätt” uppvärmning. 3 stationer. Den ena, lyfta och hålla två olastade ”väskor” om cirka 40 kg styck i vardera hand samtidigt som personen på den andra stationen gjorde armhävningar och detta under samma tid som det tog personen på station tre att dra släden (typ 60 kg) fram och tillbaka över gummigolvet.
Och jag lovar dig – det går inte fort. Och efter två sådana varv så var vi rejält varma och uppvärmda!
Sen var det dags för en ny ”gren” för mig. ”Sprint med svintung sandsäck”. Säckarna, som är betydligt mer otympliga än vad man kan tro, eftersom de är cylinderformade, väger allt från 45 till över 100 kg.
Tekniken går ut på att ”marklyfta” säcken, få upp den nära kroppen och sen ”springa på”. Eller som Matti så fint uttryckte det;
Som friidrott fast tyngre!
Och ja – det är betydligt tyngre. Inte vikten i sig, men otympligheten och det faktum att det för en person som jag som inte har så långa armar är svårt att få ett fast grepp runt hela säcken så att man kan hålla den stadigt nära och inte bli trött i greppet. Säcken trycker också mot bröstkorgen och magen så att det blir svårt att få luft – vilket ju blir påfrestande när man alltså ska ”ta sitt pick och pack och gå”. Jag lyckades iallafall få med mig 70 kg-säcken på en nätt tur om cirka 16 meter. Sen tappade jag greppet. Nästa gång får jag se till att ha längre armar! 😉
Sen kom de – mina favoriter som jag saknat (och som mina underarmar saknat) – Atlasstenarna!
Enligt mig, så är de enklare att lyfta än sandsäckarna (när man väl lärt sig snitsen, och det har ju Joel och Kalle verkligen lyckats med i våras när vi körde vårt ”50 sets race” – som du kan läsa mer om i mitt tidgare inlägg LOVE HURTS). 55 kg stenen flög upp och Matti var helt säker på att jag idag skulle få upp även den på 70. Och den kom faktikt upp!!! NÄSTAN hela vägen! Upp till plattformen med en jävla massa vilja och ett avgrundsvrål. Men upp på hyllan kom den inte riktigt. Hade vi börjat med stenarna så hade jag lyckats. Men nästa gång sitter den! Det vet jag!
Sista gren var ”arm over arm” (dvs. drag av kälke, bil eller annat valfritt och jävligt tungt och otympligt föremål). Det är MYCKET teknik här, och jag behöver träna mer på koordinationen. Nu förstår jag varför jag trots att jag ändå är relativt stark inte lyckades få bilen att rulla snabbare när jag tävlade. Jag behöver få in snitsen för att få låååååånga drag med ”rätt arm fram” och rump-glid-tekniken. Öva mer!
Betydligt tröttare och med något snyggare underarmar än när jag kom cyklade jag hem i regnet – men också SÅ mycket lyckligare!
Läs gärna mina tidigare inlägg om ”StrongWoman”-träningen på SBC, JAG BEHÖVER MER STOCK!!! och “FÖR ATT DET ÄR ROLIGT!”
Jag rekommenderar dig varmt att testa på detta fantastiska pass, på lördagar, på Sweden Barbell Club!
Nu ska jag sticka ut och springa lite! Och idag kommer jag lyssna på ”Sten-tema” medan jag springer. Några tips för dig som vill göra detsamma kommer här:
”Papa was a rollin’ stone” – The Temptations
”Rock me” – ABBA
”Rock and Roll all nite” – Kiss
”Rock with you” – Michael Jackson
Hoppas du får en fin söndag! Och glöm inte att du kommer få hänga lite extra med mig under nästa vecka när jag tar över SportHälsas insta! Vi ses!
