Finns det egentligen någon människa idag – i Sverige – som inte har någon form av regler eller restriktioner kopplad till kost. Oavsett om det handlar om allergier, intoleranser, etiska, kulturella – eller Gud förbjude – ”kroppsestetiska” eller prestationsrelaterade skäl?
Man äter inte gluten, man undviker rött kött, man äter mat som max innehåller 2% kolhydrater, man äter inte produkter med tillsatt socker, man äter inte produkter som innehåller sötningsmedel, man äter inte fläskkött, man äter inte ägg från burhöns. Man tål inte laktos, man äter bara mat som inte värmts upp mer än till 40 grader, man är nötallergiker, man äter (dricker) bara shakes… Eller man äter bara överhuvudtaget vissa dagar i veckan osv. osv.
Vad tusan äter vi egentligen? Och framförallt – när är det ok att ha en viss kosthållning och när är det det inte?
Nu försöker jag ju hålla en diet (ja, eller kosthållning som det så fint heter) med en hög mängd protein. Mitt syfte med det är att ge min kropp de bästa förutsättningar att bygga och hålla en hög andel muskelmassa. Det finns ju lika många ”skolor” kring hur man ”ska” kontra ”inte ska” äta för att bygga muskler och det är inte den debatten jag vill ge mig in i nu. Jag gör det som funkar för mig och du gör det som funkar för dig.
Men – det som är intressant är ju hur man ska hantera en specifik kosthållning i relation till sitt sociala liv. Ett socialt ätande liv. Det vill säga – hur ser vi egentligen på den multikultur som blossat upp i relation till att kunna umgås med mat när alla inte äter allt och andra äter enbart något? Av en eller annan orsak. Håll med om att det är lite svårt?
Och är det mer tolererat att ha vissa ”preferenser” kring sin kost om man har medicinska skäl (t.ex. allergier) än om man har det för att man har ett visst mål med sin kropp eller upplever att en viss kosthållning är bättre för ens hälsa..? För dig som mår bättre av en kost enligt ex. LCHF – ska du behöva ”hålla god min” och försöka vara artig och ”äta det som bjuds” när inte den som är nötallergiker behöver äta kakorna? Och ska du som vill äta mycket protein behöva skämmas när du ber om påfyllning av dito utan att ens ha rört potatisen som serverades till för att du redan täckt dagens ranson av kolhydrater? Är vi verkligen otacksamma och ”omständiga” för att vi väljer den mat vi mår bäst av?
När jag växte upp (sådär på 80/90-talet)- då fanns det tre regler att förhålla sig till när man åt (åtminstone i min familj). 1) Inga armbågar på bordet. 2) Man åt upp det som man tog för sig och 3) Man åt det som bjöds. Punkt. Enda undantagen var givetvis om man hade någon allergi. Det hade inte jag. De som hade någon allergi fick ”specialmat” i skolmatsalen. Den var oftast äcklig och färglös. När man blev äldre och man skulle börja bjuda folk på middag (typ början 2000-talet) så meddelade de som mot all förmodan (de var inte så många vad jag minns) hade någon allergi (eller typ var gravida) det tydligt i förväg och det resulterade ofta i en suck från de som bjöd in eftersom de då var tvugna att komma på ETT alternativ till den planerade rätten.
Man satt inte och ”petade bort maten”. Man åt det som serverades. Möjligen att man redan då hade börjat ”skippa brödet” som serverades vid sidan om. Den som var allergisk åt snällt det alternativ som tillagats. Och man skulle definitivt inte bara äta ”sovlet” dvs. det ”göttigaste”. Man skulle också äta ”utfyllnaden” dvs bröd, ris eller potatis. Man skulle skämmas ögonen ur sig om man sa att man bara ville äta det dyrbara ”proteinet”.
Nu. Nu är det annorlunda. ”Ok, du är vegetarian – äter du ägg, mjölk, kan jag ha gelatin i desserten?. ”Jaha, du äter enligt LCHF – då antar jag att du inte vill ha pasta till köttfärssåsen. Går det bra med bönpasta? Nähä…ok…max 10 gram kolhydrater”. ”Just det – du är ju laktosintolerant – då kör vi laktosfritt rakt igenom. Fast vänta nu, Stina äter ju inte produkter med tillsatt socker så det funkar ju inte heller”. ”Just det, du är ju gravid – då går insjöfisk bort. Och ickepastöriserad ost”. ”Jasså, du går på diet, vill du ha extra kött och ägg..?”
Man får vända sig ut och in för att få ihop en endaste liten rätt som kan ätas av alla! Ett salladsblad? Nope – om det inte är biodynamiskt och närodlat. Hemmaodlat.
När jag var på ”Styrke- och atletveckan” i januari berättade Ako Rahim (mer känd som Gladiatorn ”Toro”) att han under sina ”deffar” tog med sig en egen matlåda när han skulle hem på familjemiddag. För att det var enklast. Då visste han exakt vad han åt och hans mamma som gladeligen lagade allt, gott och gärna mycket slapp göra sig besvär med ”alternativ”. Där och då slog det mig hur enormt tråkigt det verkade. Att vara så styrd av sin kosthållning att man inte kan äta den mat som lagas och som övriga äter.
Men, nu när jag sugit lite på karamellen så kanske det inte är så himla dumt ändå. För det är ju ingen annan som äter det andra som lagas heller nuförtiden.
Tänk vad mycket tid vi kan spara åt våra middagsvärdar?
Välkomna till 2020-talet! Här bjuder vi minsann inte på någon mat! Här bjuder vi in till gemensamt intag av vår (eventuella) medhavda mat!
”Ta med dig det du vill äta, gärna i återbrukbar förpackning så att vi spar på disk och sopor – du tar med dig lådan hem när vi är klara. Vi börjar äta gemensamt kl. 19, så kom i tid för vi har bara en micro. Vi kör lite kösystem för eventuell värmning från kl. 18.30. De som äter Raw Food eller kall mat kan dyka upp vid 18.50 för att undvika onödig köbildning ute i hallen. Äter du inget alls så kan du komma tidigare och socialisera – eller kom när vi ätit klart om du inte vill bli frestad.
P.S. Ta med det du vill dricka också för säkerhets skull. Från kranen kan vi erbjuda vanligt hederligt vatten. D.S”
