Det finns få saker vi nog alla idag är så ruskigt välinformerade om som kring hur vi ska äta och röra oss för att må bra. Är man det minsta lilla osäker så finns det hur många studier och välbearbetade rekommendationer som helst att luta sig tillbaka på. Få länder har det dessutom så bra som vi i Sverige! Vi har ju Livsmedelsverket, Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen m.fl. som gör ett fantastiskt arbete med att göra jobbet åt oss. Kratta manegen. Det finns tabeller över ALLT! Precis ALLT! Fördelat och uppmätt enligt alla konstens regler. Och dessutom publiceras det var 8:e år NRR (Nordiska Näringsrekommendationer). Den nu gällande publicerades 2012. Det är bara att print’a ut och följa från pärm till pärm så är vi hemma! Där finns ”facit för hur du optimerar din hälsa”. Eller!?
Jag har ju i tidigare inlägg skrivit om att jag, liksom många med mig, tror att vi gör saker lite för komplicerade för oss. Kanske främst utifrån att vi blir mindre och mindre ”närvarande” i relationen till oss själva. Vi har helt enkelt inte tid, inte lust, inte möjlighet. Av olika orsaker givetvis. Om man ska tro på alla löpsedlar så har det från den ena veckan till den andra aldrig varit så enkelt att ”tappa i vikt snabbt” eller ”få drömkroppen till sommaren…”. Och det ofta dessutom med metoden som innebär ”…ät vad du vill och slipp vara hungrig”.
Och samtidigt så är det alltså så att det som hotar mänskligheten mest just nu, om man bortser från en halvgalen president på andra sidan av Atlanten, sjukdomar relaterade till hur vi lever. Att vi lever fel. Vi äter fel (och för mycket) och rör oss fel (för lite).
Men om vi nu är så stressade och till synes ”viljesvaga” att vi utan att tänka oss för faller för frestelserna, som passande nog placerats framför näsan på oss när vi står jäktade i kassakön på väg hem från en tuff arbetsdag (både i form av suktande sockerbomber och smaskiga rubriker om ”bästa dieten – så går du ner 50 kg på 1 månad”), varför tar vi inte lika gärna och skriver ut ”manualen” från livsmedelsverket och följer den slaviskt? Vi behöver ju inte ens tänka själva – det är ju bara att läsa vad som står! Hur svårt kan det vara!?
Å ena sidan har vi alltså alla institut som slåss för att bevisa för oss (det vi ju väl alla egentligen redan vet) hur den ”optimala” fördelningen över vårt näringsintag bör se ut. Allt utifrån ålder, kön, aktivitetsnivå, förutsättningar som kräver ”lite extra” (graviditet, diabetes…). I långa, genomarbetade publikationer med tusentals och åter tusentals studier och år av forskning i ryggen. Vi kan kalla det ”den teoretiska världen”.
Och å andra sidan har vi allt annat – låt oss kalla det ”verkligheten som vi lever i”. Två ytterligheter däremellan vi försöker förhålla oss. Fram och tillbaka. Ofta till synes ståendes på en balansbräda. Å en sidan ”äta allt”, svulla, bulk’a, ”tillåta oss”, ”njuta” – för att å andra sidan ”banta”, deffa, ”komma i bikiniform”. Upp och ner. Fram och tillbaka.
Vi klämmer i oss den där chokladkakan utan eftertanke i bilen på vägen hem från affären. För att vi är sugna, trötta, ledsna, glada, hungriga eller helt enkelt inte ens funderar över varför. Och vi hoppade ju dessutom över lunchen. Sen kommer vi hem. Ångrar oss ( ”jag skulle ju vara nyttig idag…”) och istället för att äta middagen som planerat så tar vi istället bara en tallrik yoghurt. För att kompensera för synderna liksom. Och slår du ihop dagens kaloriintag så inser du att – då stämmer ju löpsedlarna; man kan faktiskt äta ALLT och ändå gå ner i vikt! Fantastiskt! Men sen då… Vad skulle Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet säga om ditt totala näringsintag? Bäst att trycka i sig några multivitamin-tabletter också för att vara på den säkra sidan…
Varför lockar inte de ”vetenskapligt framtagna” rekommendationerna lika mycket som löpsedlarna? Varför gör vi inte bara det som vi väl alla vet verkligen fungerar i längden? Äta näringsik kost i ”lagom mängder” utifrån hur mycket eller lite vi rör på oss. Varför är det då så svårt!?
Kanske vore det inte en sån dum idé om Livsmedelsverket, när de ändå är i farten, marknadsförde en app som varnar oss så fort vi är på väg att stoppa något i munnen som inte är bra för oss… För visst känns det så ibland. Att vi helt fallit offer för ”livet omkring oss”. Att vi glömt bort hur man gör när man tänker själv..? Hur man gör när man känner efter, på riktigt – vad mår jag egentligen bäst av..? Vaddå, är inte min kropp likadan som din? För att min kropp inte bryr sig ett skvatt om vad som står i rekommendationerna. Och för att min kropp garanterat skulle må rätt kass av att jag började plåga mig själv för att komma i ”bikiniform”.
Jag tror att det är just här nyckeln finns! Vi måste förstå vad det är som driver oss, människor av idag, om vi ska kunna åstadkomma förändring på riktigt. Vi måste förstå hur vårt samhälle fungerar, vad som påverkar oss. Var är vi mentalt? Var har vi vår alldeles egen och individuella balans? Och inse att vi inte är ett kollektiv, ingen strömlinjeformad massa på en normalfördelningskurva. Vi är du, han, hon, hen och framförallt – jag!
Här kan du läsa mer om Nordiska Närdingsrekommendationer 2012:
