Jag minns första gångerna Calle (min PT) lät mig byta träpinnen mot riktiga stänger på träningen. Det var väl typ ett år sen ungefär. Efter ett helt liv med mjuka, sköra handflator började en initialt mycket smärtsam förvandling! Satan i gatan vad ont jag hade efter de första passen. Blåsor som sved, sprack, ja till och med började vara. Huah! Med magnesium (det där vita pulvret som man ser folk spruta omkring sig på gymmet) som enda vän skulle händerna härdas för att klara tyngre och tyngre vikter på stången.
Jag minns första gångerna Calle (min PT) lät mig byta träpinnen mot riktiga stänger på träningen. Det var väl typ ett år sen ungefär. Efter ett helt liv med mjuka, sköra handflator började en initialt mycket smärtsam förvandling! Satan i gatan vad ont jag hade efter de första passen. Blåsor som sved, sprack, ja till och med började vara. Huah! Med magnesium (det där vita pulvret som man ser folk spruta omkring sig på gymmet) som enda vän skulle händerna härdas för att klara tyngre och tyngre vikter på stången. För att inte tala om när vi då sedan skulle börja öva på pullup’s. Jag minns att jag kläckte ur mig vid något av de första, mest smärtsamma, tillfällena om; ”det inte kunde vara en idé med handskar..?”. Svaret från Calle blev nej. Här skulle det härdas! Det tog väl några månader tills jag slutade visa upp mina stackars händer vid varje pass. Det var liksom ingen idé.
Jag har ju nu förstått att, precis som Calle sa, att handskarna inte skulle vara till någon hjälp i längden. De blir bara ”ett lager” mellan stången och mig. Ytterligare en komplicerande yttre faktor. Ett ”främmande element”. Nu har jag byggt upp ett par riktigt schyssta valkar. Om jag ska tro vad som snackas om i lite mer ”preffesionella kretsar” så ska tydligen valkarna (dvs. förhårdnaderna som blir där man greppar stången) bli mindre synliga med tiden. När den förhårdnade ”ytterhuden” med tiden blir mindre och istället gått ner mer ”på djupet”. Må vara hänt. Direkt efter passen syns och märks de ju som mest iallafall.
Så – hur ska man ta hand om sina ”valkar”? Här kommer några tips på do’s and dont’s:
1. Fila
Fila dem med fotfil eller exempelvis en pimpsten. Vissa föredrar att göra det när händerna är blöta (dvs. exempelvis när du duschat/badat).
2. Smörj in händerna på natten
Ett bra tips, som kan verka lite skumt är att smörja in händerna innan du lägger dig och sova med bomullshandskar (säljs på apotek). Det gör underverk för händerna! Jag älskar mandelolja (som för övrigt också finns på apotek)! Det är bäst på all torr hud enligt mig!
3. Variera ditt grepp – be om hjälp
Försök att variera ditt grepp ibland om du upplever att det gör ont i valkarna. Små justeringar kan göra stor skillnad!
Be någon utbildad på gymmet att kolla hur du greppar stången. Kanske kan de hjälpa dig på vägen.
4. Använd magnesium (talk)
Använd magnesium. Det hjälper dig att få ett bättre grepp (torra händer som inte glider).
Gör inte:
Pilla, riv med naglarna, klipp eller skär bort valkarna!!! Och faktiskt – använd inte handskar! Försök stå emot – det kommer löna sig i längden! Jag lovar!
Jag gillar verkligen mina valkar! De är ett bevis för mig själv vad jag klarar av – att jag ”lyfter”! Snyggt? Nja. Kvinnligt? ABSOLUT!
Här är min hand efter dagens pass! 🙂