TBT – Slutet är nära!

”It’s all coming back to me now…”! FY tusan vad obra man mår av att inte ge kroppen den näring och energi den behöver och är van vid! Förutom en mage som börjar ge ifrån sig höga panikskrik-kurr vid 10-snåret så är det inte kul. Jag är glad att det bara är två dagar kvar nu. Ni som gör detta regelbundet – hur orkar ni? Och jag som i princip levde såhär många år av mitt liv…vad pysslade jag med?

Dag 4. Kilon har runnit av och tyvärr en del energi också. För att inte tala om humör. Denna ”fantastiska och utmanande” uppladdning inför helgen sammanfaller finfint (NOT) med min absolut sämsta vecka i månaden. De fem dagarna före mens. De dagar som jag, även i normala och bästa fall inte är på topp. De dagar jag är som mest i behov av en liten chokladbit eller två. Att inte vara så hård mot mig själv.

Perioden när kroppen dessutom mer än gärna på helt eget bevåg bunkrar upp med extra vätska och svullnad.
Näää, men då minsann ska jag få för mig att tajma in lite schysst och halvplågsam diet. BRA, Maria! Snyggt!
(Btw. Appen heter ”Perodical” – faktiskt intressant att kunna följa sin menscykel! Jag har gjort det i 7 år. Nu på senare år mycket för att hålla koll på när mensen infaller utifrån min träning – eftersom jag märker rätt stor skillnad i prestation i såväl styrketräningen som löpningen baserat på var i cykeln jag befinner mig.)

Lite summering såhär efter att ha passerat drygt ”halvtid” i detta experiment:

Hungerkänsla: Nej – jag känner mig inte hungrigare än vanligt (även om magen definitivt tycks ge uttryck för det).
Humör: Instabilt. Kort stubin. Nära till gråt. Men det är ju svårt att avgöra om det har med dieten att göra eller bara är ”det vanliga PMS-monstret” som ger sig tillkänna. Men, vi kan vara helt överens om att dieten inte gör saken det minsta bättre.
Energinivå: Vaddå energi..? Vad är energi?
Sömn: Hysteriskt dålig  – men igår tryckte jag i mig lite extra kolhydrater och fick faktiskt sova hela natten till idag.
Motivation: Fortfarande relativt hög ändå, trots allt. Inte minst för att jag vet att kl. 10.05 på lördag morgon så ska jag ÄTA precis som vanligt igen! Wohoooo! Give it to me!!!
Viktminskning: drygt 2 kg… Nu är det bara ”marginalen” kvar.

Matglädjen har varit NOLL. Eller, möjligen på en skala 1-10 kanske på sin höjd 2. Det krävs lite finurlighet för att få till en kost som ska vara fattig på salt, kolhydrater men ändå ge energi nog att orka leva, arbeta och träna som vanligt. Det blir lätt att man gör det enkelt för sig. Enformighet kallas det. Och äckligt, faktiskt. De här dagarna har mitt vanliga ”gourmet”-jag förvandlats till en sån där hemsk ”Mat ska inte vara gott – mat ska vara näring” – människa. Blev överlycklig när jag hittade den här produkten på hyllan. 60 gram protein ”som i en liten ask”. Om det var gott!? Smaken påminde om den typ av penicillin jag fick när jag hade öroninflammation när jag var liten. Konsistensen ska vi inte prata om. Men – det är bara att hålla för näsan, blunda och svälja. Och skadeglädje är ju som bekant den enda sanna glädjen – min dag var räddad när jag fick bilden från Calle som testat densamma. Moahahahaha…. Sakta men säkert förvandlas jag till ett monster. ”Be afraid – be very afraid…”

Igår morse kom jag på hur jag skulle försöka öka upp energinivån lite utan att öka kolhydratmängden. Kokosgrädde (ja, du vet det där ”tjocka, feta” högst upp i en burk kokosmjölk som förvarats kallt). Jag gillar ju kokos – gör man det inte är det ju inte att rekommendera såklart. Men inget salt, inga kolhydrater – bara fett. Blandade det i kvargen.

Och apropå salt – allt innehåller ju så mycket salt! Jag har aldrig riktigt tänkt på det förut. Klart att jag vet att man tillsätter salt i det mesta och att det helt klart är en smakförstärkare. Men ändå… Jisses! Är inte förvånad över att vi svenskar får i oss 10-12 gram salt per person och dag. Rekommendationen ligger på 5-6 gram/dag. Vi skulle klara oss på 1,5 gram. Och jag inser att trots en ”lågsaltkost” just nu så är det tusan svårt att komma under 5 gram totalt på en dag.

Det har varit mycket fokus på torsk och äggvita de här dagarna. Det säger kanske en del om vilken ”inspirationsnivå” jag befinner mig på just nu. Det jag kanske ändå förundras mest över hur man faktiskt kan se fram emot microkokt torsk med keso, pressad citron dränkt i vitpeppar…

Torskpaket

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras