Svart kaffe, äggvita och kokt torsk?

Jajjamen. Knappt har kroppen återhämtat sig från förra veckans urladdning i form av blodgivning, tröskel- och backintervaller, tunga styrkepass och så en halvmara på det förrän det är dags för nästa prövning.

Nu är det dags för nästa uppladdning. På lördag är det dags för min nästa ”Strong Woman”-tävling. Och på söndag väntar provlöpning av 29 km av bansträckningen på Stockholm Maraton.

Vad gör man egentligen när två tuffa ”påfrestningar” väntar väldigt olägligt under en och samma helg? På lördag kl. 10 måste jag väga ett par kilo mindre och vara starkare än någonsin! På söndag ska jag vara uthållig och ha krafter kvar i kroppen att orka springa 29 km. Hur ska detta gå..?

Med tanke på min ”historik” så är jag extremt ödmjuk inför det här med att hålla på och ”trixa med maten”. Att fästa alltför stor vikt (höhö) vid en siffra på vågen. Det är lätt att fastna. Lätt att ”trilla dit”. Mycket vill som bekant ha mer. Eller kanske snarare mindre…

Därför är jag återigen så glad över att träningen är en sån viktig del av mitt liv! Med rätt ”upplägg” kan jag kosta på mig att efter en ganska lång period av stabil vikt med fokus på muskeluppbyggnad låta en vecka av mitt liv gå ut på att tappa lite vikt. Men det måste vara rätt vikt. Förut har jag ju aldrig brytt mig om vilken vikt som försvunnit – bara vågen visar det jag vill att den ska visa. Nu är det helt annorlunda.

För mig handlar det inte, som du säkert redan vet vid det här laget, om att jag vill vara ”smal”. För mig handlar det numer om att jag vill ha en kropp som orkar med att göra det jag vill göra. Jag vill orka lyfta tungt – och jag vill kunna lyfta tyngre samtidigt som jag vill kunna fortsätta springa långt och gärna lite snabbare. För att jag älskar det! Det är det som allt handlar om för mig.

Jag tappar cirka ett kilo efter en snabb mil. Eller som i lördags på halvmaran två. Vätska. Ska man ”vinna över vågen” så finns det snabba och relativt enkla sätt att göra det på. Och ja, som i förra veckan – ungefär ett halvt kilo efter en blodgivning. Undvik kolhydrater och salt så får man lite extra hjälp på traven. MEN, återigen – det handlar om vätska. Och som bekant, med en rubbad vätskebalans har man ingen ork. Varken att lyfta eller springa. Det erfor jag ju så sent som i lördags. Dessutom så är en rubbad vätskebalans farligt. Livsfarligt till och med, om syra-bas-balansen rubbas. Så veckans utmaning blir;  att hålla formen och orken på topp samtidigt som jag behöver komma i ”tävlingsform”. Att lyckas vinna utan att förlora. Eller förlora för att vinna.

En sak som är definitiv är att jag inte kommer vara någon trevlig middagsgäst. Jag kommer vara precis en sån där otacksam nutidsmänniska som jag skrev om häromdagen i mitt inlägg, OTACKSAMMA(T) GENERATIONEN?

Den här veckan blir spännande! Att äta RÄTT för att lyckas prestera i båda mina ”favoritmoment”. Och – du behöver inte vara orolig. Jag har vakande ögon på mig och full support.

Så, frågan är… Hur kommer det att gå? Blir det en vecka med svart kaffe, äggvita och kokt osaltad torsk? Jag kommer hålla dig uppdaterad, var så säker!

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras