En riktigt fullspäckad vecka. Tidiga morgnar. Sena kvällar. Och en massa att göra. Och som jag skrev om sist – en dålig magkänsla i form av magkatarr som gjort sig påmind. Men med den envises enträgenhet har jag lyckats hålla magkatarren i schack och dessutom fått de mest akuta symptomen att sakta men säkert klinga av. Många, små mål. Igen alkohol. Bara en enda kopp kaffe per dag och det i samband med intag av frukost.
Uncategorized
”Allt för Hälsan”
Med bästa sällskapet i släptåg väntade en spännande lördag förmiddag på Älvsjömässan och ”Allt för Hälsan”. Jag minns väl hur jag upplevde förra året. Som en kavalkad från ytterlighet till ytterliget i form av de tre samlade mässorna ”Allt för Hälsan”, ”Acadermia” och ”Fitnessfestivalen”. Från det innersta till det yttersta och någon slags konstgjord blandning däremellan.
Dålig magkänsla
Jag har en riktigt dålig magkänsla just nu. Och då menar jag bokstavligt talat. Jag opererade bort gallblåsan när jag var runt 20. Då hade jag haft känningar sedan gymnasiet. Och vilken lättnad det var när gallan efter många turer akut in till sjukhhuset äntligen kunde opereras bort!
Därefter har jag kunnat äta huuur mycket ägg jag vill. Och det går alldeles utmärkt (uppenbarligen) att leva ett liv utan gallblåsa.
It’s all about the shoes, honey
Wohooo! Känslan av ett par nya skor! Oavsett vilken typ. Och särskilt när man konstaterar att de funkar precis så som man tänkt sig. Att det liksom är skorna som gör skillnad mellan framgång och…ja…just det…nederlag.
Snart framme i Paris!
Jag har inte långt kvar nu! Jag räknade på skoj ut hur lång sträcka jag kommit upp i genom att cykla till och från jobbet regelbundet under drygt ett års tid. Räknar man dessutom med alla andra ”transportsträckor” till andra ställen än just jobbet/hem så är det ännu längre.
Drömmar
Inatt kom den! Ni vet en sån där fantastisk dröm som man aldrig vill vakna upp ur! Och när man väl gör det (vilket jag gjorde det med ett ”ryck” kl. 5 dvs. en halvtimmes förbättring sedan i måndags…) så ställer man sig genast frågan; ”Kan drömmar gå i uppfyllelse?”.
Comfort food – musslor!
Dagen efter dagen. Efter omställning till vintertid. Vilket jäkla påfund. Fram och tillbaka ska klockan vridas. Somnade som ett barn igår vid 20 och vaknade…ja…4.30. Men man kommer ifatt ganska snabbt. Känner mig hursomhelst lite skör idag. Dels har förkylningen inte riktigt lagt sig trots att den känns lite bättre och jag har dessutom haft en riktigt intensiv dag på jobbet.
Men till min stora tröst så finns mat kvar sedan igår. Och inte vilken mat somhelst utan en av mina topp fem bästa ”tröstematrätter” – Moules Marinières!
Träningens baksida
Lördag morgon. Klockan är inte ens åtta och dagen är redan skit. Täppt näsa, rosslig hals. Det blir ingen ”tredje gången gillt” på mitt nya intervall-program idag. Idag blir det vila. I ett hyfsat ”bad mode” så tar jag tillfället i akt att fundera lite över alla nackdelar som träningen faktiskt kan ge och leda till. Kanske borde man lägga ner det helt och hållet när man tänker efter. För er som också vill känna lite tröst när era träningsplaner går i stöpet – av en eller annan anledning så kommer här en ”Varför regelbunden träning inte är bra”-lista:
När kvinnor (st)hjälper kvinnor
Ny vecka – nya möjligheter. I efterdyningarna av gårdagens ”kvinno-uppror” i #metoo så slappade jag i soffan. Zappade runt och fastnade på 7:an och reprisen av ”Trinny & Susanna stylar om Norge”. Ett rätt intressant program. Kvinnor som hjälper kvinnor att plocka fram sina ”bästa sidor”. Hur ska man få sina tillgångar att komma till sin fulla rätt. Klä upp och klä ner. Klä av och klä på. Kvinnorna strålar sedan på scenen inför vänner och bekanta.
Strategier och #metoo
En alldeles, alldeles underbar söndag! Friskt och krispigt. På dagens långpass hade jag planen klar för mig. Hålla mig så långt bort från Björkhagen jag bara kunde. Så länge jag höll mig på spåren med skyltar mot Björkhagen valde jag strikt att i stället ta stigen som ledde åt ett annat håll. Vilket håll somhelst. Bara den inte skulle leda mot Björkhagen.
Med den planen kunde jag vartefter stigarna smalnade av och till slut avtog helt, känna mig hyfsat trygg med att dagens tur inte skulle leda mig till den trista transporten från Björkhagen.