Idag på DNs Insida finns att läsa en artikel som tar upp en intressant aspekt – är vi för positiva?:
Här är några korta utdrag ur artikeln:
”Positivt tänkande som ideologi blev populärt på 1990-talet i USA och var något som även vi svenskar snabbt tog till oss med en flod av bästsäljande självhjälpsböcker, nyandliga guruer, coacher och olika tv-program. Budskapet är att individen har ansvar för sitt välmående och bör sträva efter att ständigt utvecklas för att bli rik, frisk och lycklig.
Idag på DNs Insida finns att läsa en artikel som tar upp en intressant aspekt – är vi för positiva?:
Här är några korta utdrag ur artikeln:
”Positivt tänkande som ideologi blev populärt på 1990-talet i USA och var något som även vi svenskar snabbt tog till oss med en flod av bästsäljande självhjälpsböcker, nyandliga guruer, coacher och olika tv-program. Budskapet är att individen har ansvar för sitt välmående och bör sträva efter att ständigt utvecklas för att bli rik, frisk och lycklig.
Ideologin har format vårt samhälle i en era med fenomen som individuell lönesättning och curlingkulturen som gör att människor inte får lära sig hantera problem, menar Ida Hallgren.
– Det är en väldigt individualistisk kultur där personen själv hela tiden skuldbeläggs. Är man exempelvis inte tillräckligt positivt inställd på jobbet får man gå en stressbehandlingskurs eller får sparken. Att påtala problem är inte populärt, säger Ida Hallgren.
Inställningen har lett till allvarliga samhällsproblem som it–bubblan, bostadsbubblan och finanskraschen, menar hon. Överdrivet positiva människor tar lite för lätt på vissa saker och kan missa när något håller på att barka åt skogen.
– Pessimister har en mer realistisk verklighetssyn, men de som försökte dra i nödbromsen inför finanskraschen tystades ner, säger Ida Hallgren.*…En annan kritiker är psykologen Jonas Mosskin som varnar för att strävan efter att bli smartare, snabbare och bättre leder ”uppåt, framåt och rakt in i kaklet”, det vill säga till en supereffektiv människa som till sist blir tom på tankar och känslor. Mosskin efterfrågar mer reflektion och vädrar morgonluft för det långsamma och ”good enough”.
Den danska psykologiprofessorn Svend Brinkmann är inne på samma spår. I succéboken ”Stå fast”, som kom förra året, gör han upp med coachfenomenet och självhjälpsgenren och slår ett slag för stoicismen. Enligt Brinkmann skapar förbättringshysterin i samhället meningslöshet, sjukskrivningsepidemier, tomhet, stress och ensamhet. Som en motpol lyfter han fram filosofi som kan få människor att ställa frågor som sträcker sig utanför jaget.
– Det viktigaste är inte alltid ”jag” och ”vad jag vill”. Ofta är det mer berikande att vända sig ut mot omvärlden och sina medmänniskor – och fråga ”vem är du?”, sade Svend Brinkmann i en tidigare intervju på Insidan.”
När jag läser detta så reflekterar jag verkligen över om man i detta sammanhang blandar ihop ”positivitet” och dumdristighet eller att vara handlingsförlamad? För mig handlar en positiv inställning (positivism) lika mycket om realism som att vara negativt inställd. Jag ser snarare att det handlar om vad man väljer för ”strategi”.Och om man väljer att vara proaktiv eller reaktiv. Konstruktiv eller destruktiv. Om vi tar exemplet med finanskraschen, så tror jag att det kanske inte nödvändigt vis var så att man inte lyssnade på de som var negativa (dvs. i detta fall kanske mer realistiska) utan istället om att man inte var tillräckligt proaktiv och konstruktiv (positivt eller negativt inställd spelar ju egentligen ingen roll i sammanhanget)!
Också argumenten som Mosskin menar på, att denna eviga ”strävan att bli bättre” skulle leda till någon slags ”själslös supereffektiv människa” känns tafatta! Hela vår evolution har ju baserats på just detta fenomen! Och drivit hela utvecklingen framåt! ”Survival of the fittest”!
Men, återigen tror jag att man blandar ihop mental inställning (mindset) med handlingskraft (energy/drive). I de allra flesta fall, så handlar det om att just vara handlingskraftig. Det vill säga att agera istället för att enbart reagera. Ett dåligt beslut är oftast bättre än inget beslut alls! Och kanske kan det vara så, att om du väljer att se saker positivt och utgå från dig själv, så ökar ditt incitament att faktiskt föröka agera och åstadkomma förändring.
Vad driver en förändring? Oftast brukar det vara att man vill att något ska bli bättre…
Själv valde jag att vara både handlingskraftig och positivt inställd när jag bylsade på mig och hoppade upp på cykeln till jobbet imorse. Vädret till trots! Det blir liksom mycket trevligare så!
Artikeln finns att läsa i sin helhet i dagens DN alternativt på https://www.dn.se/insidan/tillat-dig-att-aven-se-det-morka/ (inloggning krävs)