Möttes av en bild i mitt Facebook-flöde i morse. Först blir jag glad, men jag ändrar mig snabbt.
Det är en kvinna som visar sig i underkläderna.
Möttes av en bild i mitt Facebook-flöde i morse. Först blir jag glad, men jag ändrar mig snabbt.
Det är en kvinna som visar sig i underkläderna.
Hon har, precis som många andra gjort, klätt av sig för att visa på att vi alla ser olika ut – ”trots” att hon varken är retuscherad eller pinnsmal! För att väcka en tanke om osunda och retuscherade ideal. Molly Zandén gjorde likadant för ett par år sedan och flera andra har gjort det såväl före som efter.
Kvinnor protesterar mot ”osunda ideal, tar av sig kläderna och får eloger för att de är förebilder för andra kvinnor i form av ”mulliga modeller”. Eller kurviga. Eller för att de har ”vackra former”. Eller är ”normala”…eller… Nu drar snart alla julunderklädeskampanjer igång och vi har redan hört ramaskri över de affischer som satts upp i Stockholms tunnelbana. Sexistiskt och osunt låter det från många! Jag blir faktiskt förbannad och ledsen! Inte för att de här ”vanliga” kvinnorna klär av sig för att visa missnöje utan för att det de egentligen säger ”det är OK att vara jag”. För egentligen, vad säger att ”de” som klär av sig är mer sunda och mer normala än modellerna?
Jag håller helt klart med om att retuschering kan gå till överdrift, men jag kan ju tycka att om jag t.ex. utgår från mig själv – har lika lite eller mycket gemensamt med Molly Zandéns kropp som med Kate Moss. Och hon, den där tjejen på bussen – kanske är det du? – som kämpar för ditt liv för att gå upp några kilo i vikt för att du av naturen är smal. Vem identifierar hon sig med? Eller hon kvinnan med ett 8-pack på magen? Eller hon som nyss kom hem från förlossningen?
Det jag vill säga är, att jag tror att vi själva bygger en förväntan om vad som är ”ideal” och inte. Vad är sunt, vad är snyggt. Vad är OK, vad är det inte? Är en muskulös kvinnokropp ”OK”?
Och frågan är, om jag skulle ställa upp i en bikini-kampanj. Om jag, med mina gropiga lår och hudbristningar llite här och var..? Skulle fler köpa den där bikinin eller strumpbyxan då? Men framförallt – skulle fler identifiera sig med min kropp än med en modells? Blir du tryggare och mer nöjd med dig själv för att du får se en bild på mig i underkläder? Troligen inte. Och varför – jo, för att i grund och botten handlar det om vår egen självbild! Så länge vi inte är nöjda med oss själva, så kommer vi alltid ha synpunkter på andra! Vi kommer fortsätta att värdera och relatera oss själva till andra.
DU väljer vad du vill se kontra inte vill se. När du ser underklädeskampanjen på busshållplatsen nästa gång, fundera över vad du verkligen ser. Ser du plagget eller ser du en provocerande bild av en annan kvinnas kropp som inte ser ut som din kropp – och ingen annan kvinnas kropp heller för den delen? Du väljer!