Vill du gå ner i vikt? Kanske har du kämpat som ett djur för att gå ner en massa kilon under flera månader? Eller försöker du ”droppa” de sista två envisa kilona av de som smög sig på under semestern? Att se siffrorna på vågen och invänta belöningen efter all möda. Eller snarare domen. Det här med att gå ner i vikt. Är det lösningen på allt?
Igår kände jag mig lite ledsen och uppgiven på träningspasset. Jag börjar känna min kropp ganska bra vid det här laget. Jag vet ganska exakt vad och hur mycket (eller lite) jag behöver äta för att inte bara gå upp eller ner i vikt utan framförallt för att orka prestera.
Igår orkade jag inte det jag borde orka – det jag brukar orka.
Du som följt mig ett tag vet att jag gick igenom en ganska tuff ”deff” i våras för att komma ner till ”rätt” viktklass i en StrongWoman-tävling. Du minns säkert att det gick relativt snabbt och smärtfritt för mig att minska i vikt (ja, förutom att jag var väääldigt hungrig). Men du minns säkert också hur resultatet blev?
(Om du vill fräscha upp minnet så kan du läsa de här inläggen: SVART KAFFE, ÄGGVITA OCH KOKT TORSK? och STORA TJEJLYFTET 2)
Konstaterade nu imorse att jag har gått ner i vikt. Inte jättemycket, men jag har gått ner. På bara ett par dagar. Jihaaaaa!!! GRATTIS – tänker du? Kanske till och med att du är nära att fråga; ”hur bar du dig åt..?”.
Går det någon nöd på mig? Nej. Är jag underviktig? Nej.
Om sanningen ska fram så skulle man nog spontant göra bedömningen av mig och min kropp vid första anblick att den nog inte skulle ta någon större skada av att ”droppa” ett par kilon ytterligare. Ja – utifrån ”normen” givetvis.
Men du som läser SportHälsa, följer mig och kanske andra bloggare och dessutom är intresserad av sport och hälsa i allmänhet vet att det är skillnad på kilon och kilon. Och att det är skillnad på det vågen visar och inte bara hur din kropp faktiskt ser ut utan faktiskt också hur den mår. Hur du mår.
Jag kan säga att jag just nu väger ganska exakt lika mycket som jag gjorde för ungefär 20 år sen. Ändå skiljer det två klädstorlekar (neråt) nu jämfört med då. Och jag väger ungefär 10 kg mer än jag gjorde för 5 år sen och ändå skiljer det bara ungefär 1-1,5 klädstorlek (uppåt).
Och jag mår kanske 300% bättre med mig själv än jag gjorde både när jag vägde ”som jag gör nu fast för 20 år sen” – men också mycket bättre än jag gjorde när jag vägde mindre. Varför? JO – för att vikten inte spelar roll!!!
Det som spelar roll är känslan! Det är känslan i kroppen men framförallt knoppen och hur vi upplever oss själva som är huvudsaken!
Vi kan mäta, väga och ta till alla möjliga knep för att värdera oss själva enligt alla tänkbara modeller (BMI) och ”normalfördelningskurvor”. Väger vi för mycket? Väger vi för lite?
Hur långt är ett snöre? Eller snarare – vad väger ett snöre?
Ja, du förstår ju vart jag vill komma. Inget snöre är det andra likt och framförallt så beror det ju alldeles på vad du vill använda snöret till!
Igår. Ja, just igår, den 29 augusti 2018 – så ville jag kunna använda ”mitt snöre” till att träna tungt. För 20 år sedan hade jag mördat för att ha den starka kropp jag har idag. Men då trodde jag att vägen till lyckan låg i att ”väga lite”. Så jag började striden och kampen med vågen. Och mot min kropp. Jag önskar att jag vetat då vad jag vet idag. Att det vågen visar inte säger ett jävla skit!
Det jag däremot vet nu, med det ”snöre” jag har – är att när kroppen just nu inte orkar det jag vill. När energin tar slut för fort när jag ska göra det jag vill göra. Då väger jag för lite. Oavsett vilka siffor vågen visar.
Så. Jag ska äta mer. För att orka mer.
Och du som kanske undrat; nej – jag behöver inte äta GI-boxen för att jag anser att jag är i behov av viktminskning.
Tack och lov då för att vi som rör oss mycket – eller som av andra anledningar faktiskt inte är ute efter att gå ner i vikt – utan ”bara” av att nära våra kroppar med näringsrik kost, på ett enkelt och gott sätt. Vi som behöver orka lite mer och därmed behöver komplettera med mer energi utan att tumma på upplägget faktiskt får bra tips på hur och även med vad vi ska komplettera målen och våra dagar med GI-boxen.
Fundera över om det verkligen är en specifik vikt du strävar efter. Är det verkligen de där ”två sista envisa kilona” som kommer göra den avgörande skillnaden i ditt liv. Kanske skulle du vara lyckigare om du gick upp ett par kilon eller två istället. Vem vet..?
Läs gärna mitt tidigare inlägg om det här med att vara ”vältränad”; HUR LÅNGT ÄR ETT SNÖRE?