Jag gick igenom garderoben i jakt på en gammal tröja. Jag hittade ett oöppnat brev daterat 2015-05-04 (!!!). Jag mindes direkt! Det var ett brev, skrivet av mig till mig i samband med den i särklass bästa utbildning jag genomgått förutom ”LHS” (= Livets Hårda Skola, den som vi ju alla går…) nämligen ”UGL”. För er som inte vet vad UGL är, så är det en utbildning utifrån Försvarsmaktens metoder och det står för ”Utveckling av Grupp och Ledare”.
Jag gick igenom garderoben i jakt på en gammal tröja. Jag hittade ett oöppnat brev daterat 2015-05-04 (!!!). Jag mindes direkt! Det var ett brev, skrivet av mig till mig i samband med den i särklass bästa utbildning jag genomgått förutom ”LHS” (= Livets Hårda Skola, den som vi ju alla går…) nämligen ”UGL”. För er som inte vet vad UGL är, så är det en utbildning utifrån Försvarsmaktens metoder och det står för ”Utveckling av Grupp och Ledare”. Utbildningen togs fram av försvarsmakten i början av 1980-talet som en del i ledarskapsutvecklingen och fokuserar på de ”mjukare delarna” av ledarskapet. Hursomhelst, det är en utbildning där en grupp för varandra helt okända människor bor tillsammans under en hel vecka på en kursgård/annan plats med så lite samtidig kontakt med ”omvärlden” som möjligt. Utbildningen pågår ”dygnet runt” under den vecka man genomgår den och det är som sagt den häftigaste sak i utbildningsväg jag varit med om. Inte för att jag lärde mig så många nya saker – utan för att jag lärde mig så sjukt mycket om mig själv! Jag lärde känna mig själv! I relation till andra! Får ni möjlighet att gå UGL så ta den! Ni kommer inte ångra er! Hursomhelst. Den sista dagen på utbildningen skulle vi skriva ett brev till oss själva. Detta skulle sedan postas inom ett år efter genomförd UGL-kurs. Mitt brev damp ner i brevlådan 2 månader efter att jag kom hem från den, och jag slängde slentrianmässigt in brevet i garderoben i väntan på att ”mogna till sig”. Eller snarare glömmas bort. Idag var dagen då jag hittade det igen! Efter 1,5 år! Idag öppnade jag det!
Brevet var uppdelat med fyra olika fokusområden utifrån ”Detta vill jag utveckla i förhållande till…”:
1) till mig själv, om mig själv
2) till andra (viktiga och/eller nära relationer)
3) till grupper jag verkar i
4) till mig i mitt ledarskap eller i relation till mina ledare
Jag tänker inte berätta allt jag skrev, men kärnan av allt detta handlar om hur glad jag blev när jag hittade brevet och fick påminnelsen om vad jag faktiskt tänkte och ville där för 1,5 år sedan. Kort summerat så handlade det, för mig, mycket om att prioritera mig själv! Löpningen och min kärlek till musiken fanns givetvis med och jag är så glad att känna att jag hållit det vid liv! Också en vilja att utveckla förmågan att reflektera över mina egna känslor. Det kanske jag skulle behöva fortsätta jobba lite med… Ibland behöver man påminna sig själv om vad som är viktigt. Att stanna upp och också att påminna sig själv om var man var och fundera över om man är på rätt väg.
Varför inte skriva ett brev till dig själv? Oavsett om du postar det, gömmer det eller tar bort det. Tankarna, känslorna och orden du sätter på på pränt fyller en viktig funktion.
