Fredag! Ännu en arbetsvecka lider mot sitt slut. Jag kommer på mig själv, när jag vanan trogen trampar på genom morgontrafiken på cykeln, att tänka på hur härligt livet faktiskt är. Hur underbar känslan kan vara att bara ”vara” i stunden. Där och då. Här och nu.
I samma andetag som jag kommer på mig själv att känna den känslan och tänka den tanken så kommer jag direkt att tänka på hur jag förändrats. Sakta men säkert har jag transformerats. Bit för bit. Två år med personlig tränare.
På välbehövd resa. Sol. Bad. Träning. För många började semestern redan på flygplatsen, för andra så fort flyget lyft kl. 8 i måndags. Med öl, drinkar och champagne. Medan en annan drog i sig tredje koppen kaffe.
Ni fyller mitt hjärta. Ni har hållit mig vid liv så länge jag kan minnas. Ni har kommit och ni har gått, men i mitt hjärta finns ni för alltid kvar. Ni kommer tillbaka – ofta när jag behöver er som mest. En doft eller en tanke är ofta allt som behövs. Sedan är energinivån påfylld igen.
Började dagen tidigt med en långkörare i skogen. Favorit i repris från gårdagen med andra ord. ”Svogging” (som jag skrev om i mitt inlägg igår). Det är verkligen något speciellt med hösten. Luften är frisk och det känns som än härligare att komma in och mysa när man varit ute. Igår fick örterna på balkongen flytta in. Vågar inte chansa om nattfrosten plötsligt skulle slå till. Oregano, Basilika, Timjan och min favorit – Mynta!
Idag var det dags för rekning. Nu har det äntligen regnat rätt bra i ett par veckor. Och vad betyder det? Jo – att svampen är här!!!
Trycket stirrade ilsket upp på mig när jag hällde upp skålen med yoghurt. Jag hade inte ens fått i mig dagens första kopp kaffe och var inte redo. ”BÄST FÖRE 29 SEP”.
Långa resor tar tid. Ibland behöver man tillåta sig själv att ta en paus. Reflektera lite över den där trappan man ständigt är på väg upp för, ett steg i taget. Det är först när man faktiskt tar sig tid att sätta sig i den, blickar nerför, som man ser att man faktiskt kommit en bit! Att man är högre upp än man var sist.
Nuså mina vänner, så kommer jag efter moget övervägande ta lite paus. Helt enkelt för att jag känner att jag behöver det. Jag behöver göra det som jag också tror att många andra skulle må bra av – nämligen ”koppla ner” och istället ”koppla av och koppla på” lite av den verklighet som pågår. 
Nu drar Pride-veckan igång. Det finns mycket man kan tycka om att Stockholm invaderas av färgglada flaggor och lyckliga människor i alla dess former, utstyrslar och färger. För mig handlar inte Pride om sexualitet utan om den enorma kärlek och energi som finns mellan människor när vi accepterar varandra – men inte minst oss själva precis just så som vi är! För allt vi är – utan att vara dömande. Pride. Stolthet.
Idag körde jag åttonde passet på min fjärde och sista vecka ”ensam”. Måste medge att jag känner mig stolt och nöjd! Jag har succesivt ökat på vikterna på vissa övningar och även lagt på ett par set där det känts som att ork funnits kvar. Och jag upplever att jag faktiskt fått resultat. Jag känner mig starkare! På tisdag är det ”upp till bevis”.
