FÖLJANDE INLÄGG KAN UPPFATTAS PROVOCERANDE, STÖTANDE OCH FRAMKALLA KÄNSLOR AV OTILLRÄCKLIGHET INFÖR JULEN.
Ja, jag tänkte att det är lika bra att lägga in en liten varningstext. Så att ni som inte vill bli ”julhetsade” kan sluta läsa redan nu. Snart kommer tablåerna åter att fyllas. Med rubriker om årets ”osunda julhets”. Samma visa varje år. Och jag säger exakt samma sak som jag gjorde förra året; ”Nej, du MÅSTE faaaan ingenting”!
Nej. Jag har aldrig fått en. Och om jag skulle få för mig att testa så kan jag lova att jag inte kommer att göra det när jag är på gymmet. MEN, visst låter det coolt!? Och skönt! COOOOREGASM. Någon borde sno konceptet att ta fram ett ”grupppass” som hanterar konsten. Eller så kanske det snarare är något man vill göra i lite mer enskildhet. Med en PT eller nåt!? 😉 Glöm aldrig var ni hörde/läste det först!
Måndag! Jag kan inte riktigt bestämma mig om söndag eller måndag är bästa dagen på veckan. Dött lopp.
Igår morse tog jag med min allra bästa träningskompis till ett härligt – och lite annorlunda – träningsevent! Många träningsevent vänder sig till oss ”redan inbitna”. Oss vuxna. Men det här var faktiskt egentligen mest riktat till det finaste vi har – barnen!
ÄNTLIGEN! Känslan när jag slog igen datorn i går och trampade hem på cykeln var sååå härlig! Har haft ett par helt hysteriska veckor på jobbet – och även om jag vet att det inte ”tar slut” så har jag iallafall just nu passerat (och presterat) en av höstens kanske mest centrala milstolpar.
Jag slås av tanken kring vilken enorm energi och kapacitet jag faktiskt har. Att jag har förmågan att verkligen gå ”all in” och lägga ner min själ i det jag gör. Det jag brinner för. Det jag känner fyller ett syfte. Det som gör skillnad.
Wow! Jag insåg imorse att det är mindre än tre veckor kvar till 1 december! Hjälp vad tiden går fort! Ni som följde mig under förra året vet att jag då gjorde slag i sak och gjorde Min egen advents- och ”må-bra”-kalender! Det är för övrigt något jag kommer göra även i år.
God söndag! Jag lovade ju igår att dela med mig av den monter som jag fastnade längst vid på ”Allt för Hälsan”.
Förra året var det som ni kanske minns Veronika och Anna i Bodycompassion Center inför släppet av deras andra bok ”Ät! (som ni kan läsa mer om i mitt inlägg Att sluta fred, att älska – Att äta!)
Med bästa sällskapet i släptåg väntade en spännande lördag förmiddag på Älvsjömässan och ”Allt för Hälsan”. Jag minns väl hur jag upplevde förra året. Som en kavalkad från ytterlighet till ytterliget i form av de tre samlade mässorna ”Allt för Hälsan”, ”Acadermia” och ”Fitnessfestivalen”. Från det innersta till det yttersta och någon slags konstgjord blandning däremellan.
En riktigt fullspäckad vecka. Tidiga morgnar. Sena kvällar. Och en massa att göra. Och som jag skrev om sist – en dålig magkänsla i form av magkatarr som gjort sig påmind. Men med den envises enträgenhet har jag lyckats hålla magkatarren i schack och dessutom fått de mest akuta symptomen att sakta men säkert klinga av. Många, små mål. Igen alkohol. Bara en enda kopp kaffe per dag och det i samband med intag av frukost.
Jag har en riktigt dålig magkänsla just nu. Och då menar jag bokstavligt talat. Jag opererade bort gallblåsan när jag var runt 20. Då hade jag haft känningar sedan gymnasiet. Och vilken lättnad det var när gallan efter många turer akut in till sjukhhuset äntligen kunde opereras bort!
Därefter har jag kunnat äta huuur mycket ägg jag vill. Och det går alldeles utmärkt (uppenbarligen) att leva ett liv utan gallblåsa.
