Jag vet inte om det är endorfinpåslaget från resan som sitter kvar. Eller om det är alla små pusselbitar på olika håll och kanter som just nu bara ”råkade” trilla på plats. Men just nu känner jag att jag har flow!
Mycket handlar om att försöka se och vara i ”dalarna”. Och den här veckan har jag verkligen känt ett sant och genuint lugn och flyt. Med allt. Min kropp känns ovanligt stark och ”lätt”. Och både privat och på jobbet har de här (förvisso bara två – men det är icke att förringa) dagarna sen jag kom hem känts riktigt stabila. Inte på nåt sätt så att det inte fanns triljoner saker att ta tag i när jag var tillbaka, men jag har känt ett lugn i hur jag tar mig an dem.
Kan säkert vara den ”intensiva” träningsveckan som gav mig en välbehövlig distans till allt. Att jag inte hade tid eller kraft att fokusera på något annat än mig själv och att vara ”ett med min kropp och knopp” för att fixa veckan. Totalfokus.
Och det här är ju så himla viktigt att inte glömma bort – att känna efter hur det känns när man är ”i balans”. Sen kan ju livet och världen snurra fort omkring en, men att då verkligen vara i de här stunderna där man känner att; ”jag är med”. Att vara i den känslan – det är ljuvligt! Och viktigt! Så att man lär sig känna igen den och kan återskapa den.
Jag har skrivit så många inlägg om när det känns tufft. Så med detta vill jag verkligen ha sagt att man (dvs. jag i detta fall – men även du) måste passa på att insupa känslan av de stunder och perioder när man känner att – nu är jag faktiskt i balans. Nu har jag kontroll. Nu har jag lugn och inre ro. Come what may…
För att citera Christer Björkman… ”imorgon är en annan dag”. Och sen Bajenklacken; ”just idag är jag stark” (jag håller inte ens på Bajen men det är en bra textrad). Och Petter; ”Det går bra nu..!”.
Imorgon är sannerligen en annan dag! Då ska jag OCKSÅ vara stark! Yeah!
