Trettondagsafton. Wohooo! Jag tillhör den skara som anser att julen är slut redan på juldagen. Mamma fyller ju år på juldagen och min pappa på annandagen som jag skrivit om tidigare (liksom vad är oddsen för det!?) vilket alltid inneburit att det varit fokus på födelsedagsfirande så fort man vaknat dagen efter julafton. Jag var helt och fullt inställd på att jag skulle gå två veckor över tiden när jag väntade sonen så att han också skulle lyckas bli ett sådant där ”mellandagsbarn”. Men han kom prick på dagen v.40. Pjuh!
Trettondagsafton. Wohooo! Jag tillhör den skara som anser att julen är slut redan på juldagen. Mamma fyller ju år på juldagen och min pappa på annandagen som jag skrivit om tidigare (liksom vad är oddsen för det!?) vilket alltid inneburit att det varit fokus på födelsedagsfirande så fort man vaknat dagen efter julafton. Jag var helt och fullt inställd på att jag skulle gå två veckor över tiden när jag väntade sonen så att han också skulle lyckas bli ett sådant där ”mellandagsbarn”. Men han kom prick på dagen v.40. Pjuh! Vem orkar vänta till ”Tjugondag Knut” med att kasta ut julen? Jag skulle gärna slänga ut julgran och hela tjolavippen direkt efter Kalle Anka. Julen är för mig som bäst innan julafton. December fram till den 23:e klockan 21/22 ungefär. När jag tagit första tuggan av den gudomliga skinkmackan på kvällen den 23:e, ja, då behöver det liksom inte bli mer jul – för julen kan inte bli bättre än så.
Så, nu kliar det rejält i fingrarna och imorgon åker juleländet ut! Bort ska det! Det liksom bara skaver överallt av att se tomtar och bockar! För att inte tala om pepparkakseländet – som för länge sedan gett vika (varm och ibland fuktig inomhusluft gör sitt på kakorna – hur väl man än gräddat och torkat dem enligt konstens alla regler). Allt har sin tid helt enkelt.
En annan sak som ska bort – och som stört mig i flera månader nu – är dessa förbaskade blusar som numer är för små! För det första så har överarmarna blivit för tjocka (eller kalla det muskulösa om det låter snällare) så att jag knappt får in armen i ärmarna. För det andra så har ryggen blivit bredare/kralligare så att stället där axlarna på blusen är tänkta att ta slut och övergå i ärm mer sitter mitt över BH-bandet. Att försöka knäppa skiten sen går ju hyfsat – om man står ut med att halva barmen blir synlig och knapparna ser ut som att de närsomhelst ska ”ploppa ut” som projektiler. För det tredje så är jag totalt och helt fullkomligt urusel på att stryka – så de få gånger jag får för mig att använda blus eller skjorta så förbannar jag alltid mig själv. Och varje gång jag öppnar garderoben så hänger de där och elakt stirrar på mig som en påminnelse om den där framåtroterade svaga (och smala) tjejen. Hon som liksom inte finns längre och förmodloigen aldrig kommer tillbaka heller.
Så – nu ska jag slå flera goda flugor i en smäll och göra mig av med skiten! Julen och alla för små blusar. Ut med det som får mig att må dåligt och som inte tillför något värde.
Dagens tips från mig till dig: vad behöver du göra dig av med som inte tillför något i ditt liv?
P.S. Jag lämnar alltid mina kläder till ”Myrorna” eller någon klädinsamling. Men skulle det vara någon som är intresserad av en hel drös med schyssta blusar i storlek 34/XS (ja, ni hör ju) så kan ni höra av er. De ryker imorgon. D.S. P.S2. Pepparkaksjävlarna slänger jag – för det finns ingen levande människa som vill äta dem – och inget djur heller för den delen.D.S.2.
