5 dagar kvar till nedsläpp! Big time! Om fem ljuvliga dagar börjar årets frosseri-vecka nummer 1! Som vi har väntat. Och längtat! I en dryg vecka får vi njuta av allt vi har förvägrat oss under resten av året. Vilken härlig avslutning på det gamla året och vilken smaskig start på det nya! Nej, vad är det jag säger egentligen? Klart att vi inte ska frossa och förlusta oss i alla godsaker bara för att det råkar komma lite högtider på raken! Nej. Balans ska det vara! Njuta med måtta. Peta i maten? Välja godbitarna? Eller..?
5 dagar kvar till nedsläpp! Big time! Om fem ljuvliga dagar börjar årets frosseri-vecka nummer 1! Som vi har väntat. Och längtat! I en dryg vecka får vi njuta av allt vi har förvägrat oss under resten av året. Vilken härlig avslutning på det gamla året och vilken smaskig start på det nya! Nej, vad är det jag säger egentligen? Klart att vi inte ska frossa och förlusta oss i alla godsaker bara för att det råkar komma lite högtider på raken! Nej. Balans ska det vara! Njuta med måtta. Peta i maten? Välja godbitarna? Eller..?
Förra året vid den här tiden skrev jag ett inlägg om hur man hanterar mat och ätande när man har eller har haft en dysfunktionell relation till mat och ätande (Medvetna beslut – våga NJUT!). Jag står fast vid, att det för den som har problem med ”maten” och för övrigt de allra flesta av oss andra också för den delen, är bra att ha en tanke kring hur vi vill hantera dagarna som i princip inte handlar om så mycket annat mer än att umgås – och äta. Men, jag tror också att det här med att äta blivit så enormt laddat för så många att även de som inte har en problematisk relation till ätande snart riskerar att få det. Inget tycks vara så laddat som vad vi äter och vad vi inte äter. Och innan de sista knäckresterna hunnit ätas upp så är det dags för ”nystart”. Hur då 1 januari kan vara årets mesta och bästa pizza-ätar-dag i Sverige kan man ju då ställa sig frågan. Ok, så låt säga att vi börjar den 2 januari istället…
Men vi är ju så innerligt trötta på att behärska och stålsätta oss på årets övriga 350 dagar, så tusan – kan vi inte bara tillåta oss att ”go bananas” ett par dar? Köra ”all in”!? Och det är precis just här som jag tror att nyckeln till gåtan finns…
Det är inte jul och nyår vi ska fokusera på! Det är alla andra dagar på året! De som gör skillnad på riktigt!
Jag tror på lördagsgodis. Och jag tror verkligen på ”den-där-underbara-oemåtståndliga-fem-dagar-före-mens”-chokladbiten. Jag tror och på en god efterrätt då och då. För att inte tala om glass…
Jag tror att det sämsta vi kan göra för att ”ladda upp” inför julen – eller vilken annan matfokuserad högtid somhelst – det är att sätta upp strikta regler kring vårt ätande. Vi går från ”botten till toppen” – oavsett om vi gör det medvetet eller omedvetet.
Jag tror att det bästa vi kan göra är att säkra att vi generellt lever i någon slags balans. Ät en pizza – och gör det med gott samvete lite då och då över året istället för att låta den döva din ångest (över allt du tryckt i dig under julen och som gör dig så frustrerad när du ställer dig på vågen på morgonen den 1 januari och konstaterar att du inte bara har de där 2-3 kilona att gå ner som var ditt nyårslöfte utan faktiskt ytterligare 3-4 stycken) på nyårsdagen. Rör på dig så mycket du kan – inte bara i januari när du panikartat ställer dig på löpbandet på gymmet för att sedan sluta lika tvärt igen i februari – utan året om! Cykla till/från jobbet. Ta trapporna istället för hissen. Ta en promenad. Och ja – ät en glass när du är sugen!
Fundera över hur du relaterar till julens ätande i relation till hur du normalt äter under resten av året. ”Unnar” du dig ohämmat av allt? Försöker du hålla dig till dina normala rutiner eller blir du kanske än mer restriktiv av oro för att äta för mycket? Kanske får du här en liten ledtråd till vad du bör fundera över egentligen. Är det ditt ”julätande” eller ditt ”resten-av-året-ätande”…
Jag kan lova att jag kommer att äta det mesta som bjuds bortsett från kalla grisfötter, ”dopp i grytan” och julkorv för det är så vedervädrigt ogott. Pepparkakor kommer jag heller INTE äta…de har jag blivit mätt på flera gånger om bara av att känna doften av dem under i stort sett hela december. 🙂