God förmiddag! Det går inte att komma undan – vill du bli bättre på något så måste du öva sig på just det. Kan inte sägas nog många gånger.
God förmiddag! Det går inte att komma undan – vill du bli bättre på något så måste du öva sig på just det. Kan inte sägas nog många gånger.
Efter att jag mycket välförtjänt och också mycket medvetet valde att efter Stockholm Marathon lägga ”löpningen lite åt sidan” (och med det menar jag ju inte att sluta springa utan mer att inte fokusera min träning på just att bli snabbare eller uthålligare i löpningen) så fick jag i veckan tillbaka suget ch lusten. Och jag skäms för att säga det, men trots att jag högt och tydligt sa till Calle när jag ringde honom när jag kommit i mål på min måltid (dvs. under fyra timmar) att; ”Nu behöver jag aldrig mer springa ett marathon!” så….ja…måste jag nog springa bara ett litet, litet, litet marathon till. Kanske i juni. Kanske i Stockholm. Kanske för att det är en ny bana som passerar precis nedanför mitt fönster. Kanske bara för att det är så himla hääärligt.
Så jag hade mentalt förberett mig inför att denna helg skulle ägnas åt det jag avskyr mest men som jag vet ger mig mest och snabbast utdelning. Intervaller. Idag var det dags att ta med sig ”Runkeeper-häxan” till Hammarbyhöjdens IP och köra järnet. Det är ju Calle som lagt upp passet (ingen ”raketforskning”) – och det ger liksom en extra dimenson till träningen när ”Runkeeper-häxan” kommenderar och Calle någonstans dirigerar i bakgrunden.
Jaja, jag har inte kört intervaller på länge men det kändes ändå hyfsat ok. Har en liten väg tillbaka inser jag. När jag nu under de ”snabbaste” sekvenserna (på 60 sek) i princip håller samma snitttempo som jag lyckats hålla under ett millopp.
Men. Återigen. Det har inte varit mitt fokus. Och jag kan ta mig tillbaka.
Som ”belöning” så fick jag på vägen tillbaka syn på det fantatsiska repet på baksidan av Hammarbybacken. Och jag kunde såklart inte motså frestelsen att klänga mig upp för att sedan trixa mig ner för min älskade Hammarbybacke! Tog mig ner efter ett antal ”äventyr” i leran. Men OJ vad jag älskar hösten och oj vad jag älskar att bli skitig!
Låt inte regn och rusk stoppa er – ut och gör det ni ska göra. Det finns inga dåliga väder! Och njut av en underbar lördag!
