Just vid den här tiden på året så får vi mer tips än någonsin på hur vi ska ”komma igång”, ”få en nystart”, ”kick-starta”, ”få synliga resultat” – och det snabbt som tusan! Fort ska det gå – och ”duktiga ska vi vara”. Kanske har vi vägt oss, mätt oss och kanske plockat fram de där ”smal-jeansen” som väl vi alla har någonstans längst in i garderoben. För snart ska de tusan passa! Eller hur? De har legat där i garderoben sedan nångång i mars,april eller rentav maj förra året, då vi gav upp förra årets nyårslöfte och tänkte ”what a hell” och tryckte i oss resterna från ungarnas påskägg – de där äckliga bitarna som ingen egentligen tycker om. Kanske just som vi äntligen lyckas klämma på oss de där förbaskade brallorna. För det kan väl inte vara meningen att man ska behöva ”banta sig igenom livet”? Man ”måste ju leva lite också”. Eller? Så vi lägger tillbaka jeansen i garderoben när de börjar spänna lite – för slänga dem går ju inte…för en dag, en annan dag – kanske nästa år. Då när vi orkar ”ge järnet igen”, då ska vi sjutton komma i dem. Och så håller vi på. Så nu drar vi på oss dem – när vi är härligt i obalans efter jul- och nyårshelgerna. Vi ska bli motiverade att ”ta nya tag”.
Men vad handlar det egentligen om? Jo, det handlar ju om att etablera goda vanor som faktiskt håller. Och det vet vi ju alla. Balans. Det är väl målsättningen?
Många strävar efter en ”trivselvikt” (löjligt nog även jag ibland även om det bär mig mycket emot att erkänna det – och trots att jag faktiskt försöker att tänka bort siffrorna och istället fokusera på känsla). Man har kanske en vikt som man vet att ”man mår bäst av”. Men som ju skrivits ett antal gånger; är det verkligen egentligen själva vikten vi mår som bäst av att väga – eller är det den känslan vi då upplever av vår kropp?
Om vi antar att du vill gå ner 5 kg – för det var när du vägde 5 kg mindre som du mådde som bäst (kanske då när du kom i de där jeansen). Lek då med tanken – hade du varit lika nöjd med dig själv, om vågen visat samma vikt som idag men känslan var densamma (dvs. att du trivdes och mådde bra)? Om du ändå kom i jeansen?
Jag är helt säker på att du innerst inne (liksom jag) skulle vara beredd att skita i den siffra vågen visade om känslan stämde. Eller? Jag vet t.ex. med mig att jag har en utmärkt förmåga att binda vätska i kroppen. Jag gör det i dessa fall:
1) Veckan innan mens.
2) När jag ätit för mycket salt
3) När jag druckit alkohol
4) När jag ätit mycket kolhydrater
5) och när jag ökat på distanserna eller intensiteten i löpningen kraftigt (ex. inför träningen till långlopp).
Vid alla dessa situationer så är förklaringen att finna naturlig. Kroppen binder extra vätska vid hormonförändringar (mens), när saltbalansen rubbas (för stor mängd salt), uttorkning (alkohol), felaktig kost (1 gram kolhydrater binder 4 gram vätska i kroppen), ökad ansträngning/uttorkning (långdistans/hög träningsfrekvens och intensitet). För min del, så har jag bevisat detta för mig själv otaliga gånger. Hur jag än gör – så slår det aldrig fel. Det är verkligen statistiskt säkerställt bortom allt tvivel att det är så åtminstone min kropp fungerar.
Den klarar av att hantera ovanstående förändringar i lagom doser, ibland – och jag vet precis vad resultatet kommer att bli. Går jag dessutom ”all in” och kör alla 1-5 på samma vecka. Ja, då är saken biff! Jag blir svullen, plufsig, trött. Känslan i kroppen är så jävla dålig helt enkelt! Och jag har också lärt mig att är det någon dag jag absolut inte ska prova de där jeansen så är det då! För det ger bara ångest.
Med vetskapen om detta så har jag kommit fram till, att det enda som fungerar för mig är BALANS! När jag är i balans – ja, då mår min kropp som bäst. När jag är i balans – då mår jag bra och känslan är bra. Oavsett vad vågen visar. Då hjälper min kropp mig – när jag hjälper den. Om man bortser från svullnaden i samband med menstruation (som ju tyvärr är lite svårare att komma ifrån) så kan jag – medveten om hur min kropp fungerar och känslan jag har fatta om inte kloka, så i alla fall medvetna beslut. Jag är ingen nutritionist. Jag är inte utbildad inom kost och träning. MEN, jag har lärt känna min kropp. På gott och ont. Jag kan inte skylla på någon annan, kan inte skylla på att ”kilona smög sig på”. Allt handlade om medvetna beslut och val.
Men nu till det bästa av allt – genom denna vetskap – så kan jag också välja att inte göra det som jag inte mår bra av och istället göra det jag får en bra känsla av. För jag vet hur fantastiskt skön känslan i kroppen är när jag är i balans och harmoni med min kropp! Det är det jag ska ta draghjälp av, det är den känslan som motiverar mig att hålla fast vid mina rutiner. Med bakslag – men grundstommen och basplattan är den samma.
Det jag vill säga är; försök att börja identifiera hur du mår och hur du känner dig när du är i balans. Det är den känslan som kan hjälpa dig att vara en drivkraft att skapa vanor som du faktiskt kan leva med i längden – inte bara fram till påsk. Känn efter! Och de där jeansen…vänta med att prova dem till du åtminstone gett dig själv en chans att komma i balans. Eller ännu bättre – släng dem åt helvete, masa dig iväg på ett roligt träningspass iklädd ett par härligt stretchiga träningsbyxor som du kan röra dig i. För erkänn – det är sååå mycket härligare! Den känslan är så mycket bättre!