Igår var det bröllopsdax! Och på flera sätt kom verkligheten ifatt mig. Det ska fixas med hår, smink, smycken och hela tjofräsen! För hur mycket vi än skränar om att det är ”insidan som räknas” så gäller det då inte när det är fest. Man kommer inte i bekväma flipflops, mjukisbrallor och den älskade urtvättade gamla tishan när det står ”Mörk kostym” på inbjudan. Man gör inte det. Man vill vara fin!
Jahapp! Så fram med finklänning ur garderoben. Konstaterade dock snabbt att den jag egentligen planerat att bära kvällen till ära inte gick att dra upp dragkedjan på. Rumpa, mage och midja – nemas problemas. Men så fort vi närmade oss övre delen av bröstkorgen insåg jag att det var kört. Hur mycket jag än flåsade ur all luft och höll andan så gick det inte. Och jag förstod snart att även om jag med ”vilja, våld och vaselin” skulle få upp den så skulle det inte ta mer än tiden till jag drog det första andetaget innan dragkedjan skulle sära på sig som perforeringen på ett toapapper.
(Och nej – tuttarna har dessvärre inte växt. Men lats’en har.)
Så, det fick bli alternativ två. Ett mycket BRA val om jag får lov att säga det själv. En ”Multi Wrap”-variant. Kan knytas lite hur man vill – men bäst av allt är ju att den är bar i ryggen och ovanför midjan så ”har man hur mycket tyg som helst att jobba med”. Tjohoooo! En klänning att ”växa med” med andra ord. Jag gillar det! Att klänningen inte dömer, att den lämnar lite ”möjlighet till förbättring”. Den sitter lika bra oavsett om jag skulle vara gravid i 8:e månaden som om jag hade rasat 10 kg. Fantastiskt! Det valet, den möjigheten är underbar! Valmöjligheterna.
Å så på med lite krigsmålning, minst en årsförbrukning av hårspray och sen är transformationen till oigenkännlighet ett faktum!
Bröllop är ju ljuvliga tillställningar – och jag älskar känslan av att sitta i det ”heliga rummet”. Oavsett vilken religion som har sitt fäste där. Det är lugnt, välkomnande, man känner sig alltid hemma – men framförallt – man känner sig sedd och älskad precis så som man är. Just där, jut då. Just nu.
Och just bröllop ger ju också en påminnelse om hur enormt starka vi kan bli och vara tillsammans – men också om att en kedja ju inte är starkare än den svagaste länken. Oavsett vilka du har omkring dig så är du dig själv närmast. Med det sagt – bygg dig själv!
”Gudarna” struntar för övrigt i hur fint du klätt upp dig, om du är där för bröllop, begravning, dop eller om du helt enkelt bara slunkit in för att ”få vara dig själv för en liten stund”. Tänk om vi alla kunde få den känslan var vi än befann oss. Var vi än var. Då skulle nog världen se annorlunda ut tror jag.
Det var en fantastisk kväll! God mat och massor av skratt!
Men det jag var mest nöjd med, var nog att jag insåg att jag kommit så långt att jag inte låter en ”för liten klänning” förstöra mitt liv, en dag eller en fest. Eller hindra mig från att gå ut och ”ha roligt”, så som det kunde göra när jag var yngre.
Nu kände jag mig stolt! Stolt över att låta HELA JAG ta plats!
I en fin klänning, ”piffat hår” och smink – så är jag fortfarande den Maria jag är idag!
Och en stigande ålder till trots, så känner jag mig bara vackrare – men framförallt också STARKARE för varje dag som går. Inte bara när det gäller en kralligare rygg.
Och den Maria som klätt upp sig och gjort sig till är ändå samma Maria som imorse vid 8-snåret gav sig ut på en morgonpromenad för att det ”kliade i benen”. Nu iförd HELT annan dress. Osminkad, oborstat hår och med en andedräkt som skulle kunna kväva halva södra Stockholm, så passerade jag Riksdagshuset för att kolla in läget lite och ”lugnet före stormen”.
Du har väl inte missat att rösta?
Oavsett vad du gör, hur du väljer att göra det eller med vem, eller med vilka – så glöm aldrig att bygga på den du är och framförallt den du vill vara! Idag kan vi alla bygga Sverige! Valet just du gör påverkar inte bara dig, utan oss alla! Visst är det mäktigt! Och det gäller inte bara just idag – det gäller alla dagar!
