Lördag morgon. Fantastisk känsla. Som jag sagt så kändes hela förra veckan fantastisk. Och känslan sitter kvar. Jag känner mig i balans och harmoni. Full av energi. Och glädje.
Tror inte det undgick någon på jobbet de tre dagar jag hann vara där förra veckan. De flesta upplevde nog att det liksom bara ”bubblade över” om mig. Min ”Gula”-ådra fick fritt spelrum skulle man kunna säga.
Jag börjar nog nu, för första gånge, fatta vad den där resebyråreklamen faktiskt syftar på; ”Känslan sitter kvar länge”. Verkligen! Jag snackade nog aaaalldeles för mycket på passen med Calle också (lätt att tappa fokus på vissa övningar) – eller jag vet att jag gjorde det. Men tusan vilken häftig känsla! Att kroppen ändå känns så pass pigg och fräsch! Förklaringen? Jag tror det grundar sig i två saker.
- Jag har ägnat en hel vecka åt att bara fokusera på att vara ”ett med min kropp”. Vad behöver den (mat, vila, stretch)? Vad gör den (simmar, springer, snatch’ar och jerk’ar och allt annat)? Var är den (upp eller ner? Fram eller bak)? Att helt kunna vara ”ett med sig själv”. Inte tänka på jobb, inte tänka på ”livet i övrigt”…
Jag är innerligt glad att jag dessutom fick till ett blogginlägg varje dag under veckan på Playitas – annars hade jag nog i ärlighetens namn haft väldigt svårt att minnas vad jag faktiskt gjorde. - Jag fick uppleva (åtminstone vad jag själv tror) hur viktigt det är med ”egenvård”. Att stretcha, mjuka upp sig. Ta hand om kroppen (i detta fall primärt musklerna och leder – de delar som belastats). Ett varmt bad, ett kallt dopp, rulla, sträcka, böja. Tacka tusan att man blir stel när man slarvar med att mjuka upp sig. Värma upp före – mjuka upp efter. Även om jag inte riktigt bestämt mig än för om jag tycker att just ”egenvård” är ett bra namn på just dessa procedurer. Det för osökt mina tankar till de tillfällen man ägnat åt att ligga död i soffan och tvinga i sig resorb ett par gånger i timmen med en tesked. Eller kanske synonym med att ”ta hand om sig själv”, vilket genast få mig att associera med att ”vårda sig på(med!?) egen hand”…vilket också absolut kan vara en form av ”egenvård”. Men, men…
Så – visst kändes det lite annorlunda när det första jag kom att tänka på när jag njutit av frukosten, läst DN och myst med den bästa som finns, var att dra fram foam roller, kavel och matta. Men oh så skönt! Känns faktiskt nästan inte ens fånigt längre. Utan faktiskt ganska ”coolt” (även om det enda jag tänker när jag ”kavlar” eller ”foam roll’ar” är ”Rulla, rulla liten bulla…baka, baka liten kaka”…
Och om det nu skulle vara så att det inte är en av ”framgångsfaktorerna” bakom att klara sig oförskämt bra från en intensiv träningsvecka så kan jag ju iallafall tänka mig att det inte gör någon skada. Tvärtom!
Ta hand om er själva – idag och alla andra dagar!
