Som en fet jävla smäll kom det! Efter lunchen och min sedvanliga ”upptäcks- och rekreationspromenad” i bergen gick jag upp på rummet för att vila en stund. Det blåste kyliga vindar och låg regn i luften så inget vidare badväder. Men, jag fick knappt av mig brallorna…
Alltså, efter alla benböjar långt ner i djupet, alla clean’ar, jerk’ar, snatch to bar’s och box over chest’s och Gud vet allt vad övningarna heter så sa väl kroppen ifrån. BAM! När jag vaknade en timme senare för eftermiddags passet övervägde jag STARKT att skippa det! Hade jag varit hemma så hade jag definitivt inte gått och tränat. Men, jag vågade inte banga.
På väg mot träningen funderade jag på om det verkligen bara var jag som kände såhär efter tre dagars tuff träning. Typ 4-5 timmar per dag. Visst, orörlig är jag kanske, men otränad är jag INTE. Kom ikapp ett par från ”mitt gäng”. ”Har du sovit?”, undrade de. Jag tänkte att jag kanske såg alldeles yrvaken ut eftersom de frågade. ”Ja…en stund faktiskt”. ”Vi med – och hade gärna legat kvar och sovit en stund till!”. Vi gick gemensamt och konstaterade att ja, nu var vi alla helt slut. Möra. Nere för räkning. Ömma och stela. Vi bävade inför vad som väntade de följande två timmarna.
Säger Gyula ”burpees” så kommer jag få poliseskort från flygplatsen. Jag kan ju knappt böja mig ner! De skulle få använda kofot för att få mig ner i framstupa sidoläge om det skulle krävas. Inte ens lyfta upp en pinne från marken. Vi var fler som kände exakt samma sak. Och jag ska erkänna att det faktiskt kändes lite som en bekräftelse – det är inte mig det är fel på.
Men som tur var, så inledde Gyula med att säga; ”Det är inte så konstigt om ni känner er lite slitna nu – i eftermiddag ska vi köra lugnt. Men det kunde vi ju inte skriva i programmet för då hade ni förmodligen inte ens bemödat er med att komma hit”. Vi kunde andas ut. Han visste ju precis – vi behövde inte ens säga nåt. Vi som alla var hyfsat pigga och fräscha för bara ett par timmar sedan var nu en skock slagna hjältar. Det blev lugn cirkelträning (återhämtning), teknikträning med kettlebells och repklättning. Sen fick vi en halvtimmes extra tid för ”egenvård”. Jag har nog för övrigt aldrig stretchat eller foamroll’at såhär mycket sammantaget i hela mitt liv som jag gjort denna veckan. Smärtsamt, ont men aaaalldeles underbart! Bollar under fötterna och hela tjofräsen!
Väl uppe på rummet igen blev det att krypa ner i ett varmt bad. Festade till det lite med ”virgin GT” (dvs enbart tonic) och lite jordnötter. Hade nog kunnat döda för en GT på Hendrick’s med några gurkskivor i, men vet precis vad som skulle hända då. Black Out. Håller mig ifrån alkohol – bäst så. Orkar ju knappt hålla ögonen öppna redan som det är.
Så, nu ska det sovas. Återhämtas. Imorgon bitti är det 1000 m simning igen på schemat klockan 7. Då står jag där nere vid bassängkanten med 24 andra dårar. En lördagmorgon. Vi som är på ”semester”. Vi som nu inte kan röra oss. Vi som älskar att träna!
Godnatt!
