31 december. Jävlar i min lilla låda – nu gäller det! Nyårslöften ska krystas fram. Smalare, sundare, starkare, snyggare, trevligare, snällare..? Vad ska man välja egentligen..? Finns ju så himla många saker man kan lova att bli under nästa år som man ju egentligen redan nu vet att man inte kommer kunna hålla. Och när vi nu pratar om ”löften” – hur vet man att man hållit sitt löfte om man ens skulle försöka sig på det? Det enda man enligt mig kan vara helt säker på är att man vet att man inte höll sitt löfte i samma sekund som man bryter det.
31 december. Jävlar i min lilla låda – nu gäller det! Nyårslöften ska krystas fram. Smalare, sundare, starkare, snyggare, trevligare, snällare..? Vad ska man välja egentligen..? Finns ju så himla många saker man kan lova att bli under nästa år som man ju egentligen redan nu vet att man inte kommer kunna hålla. Och när vi nu pratar om ”löften” – hur vet man att man hållit sitt löfte om man ens skulle försöka sig på det? Det enda man enligt mig kan vara helt säker på är att man vet att man inte höll sitt löfte i samma sekund som man bryter det. Jag tror inte på löften. Har aldrig gjort. Det har väl nåt med min uppväxt att göra. Såå många gånger jag blivit lovad saker för att bara några sekunder senare se och uppleva smärtan när de bryts. Löften betyder inget.
MEN, nu är det inte det som detta inlägg ska handla om – utan det ska handla om hur jag tänker göra istället! Jag tänker använda mig av återkopplingsstrategi inför 2018!
Vad är det då? Jo, när man ska ge någon feedback (till exempel sig själv eller någon annan), så finns det en bra liten struktur att följa. Man funderar över en situation, ett uppdrag, en händelse eller som i detta fall året 2017. Så summerar man ihop det och ställer upp tre enkla frågor utifrån det.
Vad man ska sluta med att göra,
vad man ska börja göra
och vad man ska fortsätta med?
Så. Hur jag summerade mitt år – det fick ni ju veta igår. Sen finns det ju somsagt tusentals andra saker också som jag skulle kunna lägga till. Men det struntar jag i just nu.
Vad ska jag sluta med 2018?
Jag ska sluta spela låtar på repeat. Ja, på riktigt. Jag vet inte huuuur många tusentals fantastiska låtar jag spelat totalt sönder och samman under senaste året. Bästa sättet att förstöra en bra låt är att köra den på ”repeat”. Sen kan man inte med att höra dem mer på flera år. Jag har alltid älskat repeat. Inte bra alls. Sluta med det ska jag. ”Shuffle” är ok, då kan det i absolut värsta fall vara slumpens fel om en låt spelas två-tre gånger på raken (beroende på hur kort spellista man gör).
Vad ska jag börja göra år 2018?
Jag ska börja utmana min självkänsla. (Va!? – Tänker ni nu. Ska ”tuppen” som alltid ska synas, höras och inte tycks bry sig ett dugg om vad andra tycker börja ta ännu mer plats nu!? Njae – ni behöver inte vara oroliga – ska försöka att inte dra in er för mycket i det). Men jag ska verkligen börja med att göra mer av det som jag ju skrev ett inlägg om tidigare i höstas när jag var på semester. Jag vill inte känna mig begränsad. Varför känns det mer OK att ”vara den man är” när man är med folk man inte känner? Och nu pratar jag om självkänsla iform av att faktiskt vara stolt över precis just så som man är och ser ut – varje stund. Jag vill inte bara våga träna ”halvnaken” när jag är utomlands med folk som jag inte känner. Eller springa i shorts och sportbh när jag är i min ”comfort zone” i min egen lilla värld med musik i öronen. Och jag vill heller inte träna halvnaken med folk jag känner eller inte känner bara för att visa upp mig.
För mig handlar det om att jag märker att jag känner mig begränsad. Och att jag verkligen avundas och ser upp till de som verkligen försöker jobba bort varje liten millimeter av den här hysteriska kroppsfixeringen vi lever med. Som känns jävligt FEL. SÅ – nu jävlar, Sara Dahlström (TACK för inspirationen till detta med din enorma #kroppspositivism).
ETT pass i veckan ska jag börja träna endast iförd träningsbyxor och sportbh. För att öva mig på att jag faktiskt är minst lika BRA även om det blubbar lite här och där och valkarna sticker ut när jag böjer mig ner. JÄVLIGT svårt kommer det bli! Men, jag ska tusan öva. Och jag smygstartade imorse för att känna hur det kändes. Det kändes jobbigt. Och bara därför ska jag fortsätta göra det. För att min kropp är jag och för att jag är bra. Du är också väldigt bra! Och snygg!
Och sist men inte minst – vad ska jag fortsätta med under 2018?
Jo, jag ska fortsätta att vara öppen och dela med mig. Först hade jag egentligen tänkt att lägga till som ”att sluta med” – att sluta med just det. Alltså att ha lite mer integritet. Inte alltid dela med sig av allt som hänt och händer. Allt som jag tänker och känner. Men då ska ni veta att det ni läser här, eller hör av mig i verkligheten ändå bara är en bråkdel. Hursomhelst så kom jag fram till att jag faktiskt är glad över att jag vågat vara öppen. Det har genom åren varit det som räddat mig. Det som gjort att jag överlevt många jobbiga situationer. Kanske inte direkt – men indirekt då de faktiskt gjort mig starkare. Så. jag kommer fortsätta. Att vara glad. Att vara ledsen. Att vara stolt. Att vara svag. Kort sagt – att vara jag. Och sluta ursäkta mig. Nu säger jag det en sista gång, sen ska jag inte säga det mer på ett tag. Men det värmde mitt hjärta när jag hörde ”det kallas inte att ”ta plats” – det kallas karisma”. Word! Stråla hörni! Gläns och sprid er energi!
Kom bara kom 2018 – det här ska bli ett riktigt BRA år! Fy fan vad vi ska våga göra en massa saker! Med eller utan kläder! Men inget repeat!
GOTT NYTT ÅR!
Ja – och en sak till! Vet inte om jag sa det tillräckligt tydligt. Men jag ska alltså fortsätta vara glad! Det tycks finnas få saker som provocerar så mycket som glada människor! Skulle möjligen vara glada och samtidigt kortklippta tjejer isåfall! Jag kommer nog fortsätta vara både och. Så ni vet.