Jag är tupp! Enligt den kinesiska astrologin. Läser man in sig på hur ”tuppar” är så känns det rätt slående och föga förvånande att jag är just en sådan. Upptagen och självfixerad. Gillar att vara i rampljuset. Synas och höras. Viljestark, skrytsam, dagdrömmare, nyfiken, ambitiös, viljestark men även känslig, artig verbal och välformulerad. En salig blandning av mer men ofta mindre smickrande egenskaper med andra ord. Känns ju lite hemskt när man dessutom inser att det inte bara gäller för mig utan för alla andra runt 100 000 som föddes i Sverige samma år. En hel årskull med ickesympatiska, självupptagna tuppar. Enlig det kinesiska horoskopet följer året månen istället för solen (såsom vi är vana vid i den västerländska zoodiaken). För att sen komma tillbaka.
2017 var just tuppens år. Det började den 28 januari 2017 och tar slut 15 februari 2018. Det innebär att jag har lite tid kvar innan ”mitt år” löper ut. Om jag ska tro på det som ska gälla för året som gått (men som alltså ännu inte är riktigt slut) så skulle bland annat ”Röda eldtuppens år 2017” summeras på följande sätt:
”Det handlar i mångt och mycket om att göra anspråk på sitt öde, bryta sig loss från dåliga vanor och situationer, reparera misstag och övervinna hinder. Det är ett kraftfullt år!”.
Ja, så har det verkligen varit. Nästa år, som är hundens år kommer troligen bli mer balanserat och stabilt. Hundar är ju lojala, trygga och rättvisa. Det känns tryggt.
Och oavsett om man tror på astrologi och horoskop så visst är det väl så att det går lite upp och ner. För oss alla. Oavsett om vi är tuppar, grisar, ormar eller kaniner. Vissa år känns det som att allt händer. Det stormar och sliter. Glädje och sorg. Vissa år får man se mer som en ren transportsträcka i väntan på nästa uppladdning. Lite som att ladda upp inför ett marathon. Och visst är det en rätt skön tanke och känsla att ha tillförsikt till ändå? Att det liksom börjar om på nytt, att man får en ny chans att förändra även om målen skiftar mellan åren? Och att inget år är ett annat likt. På ont men också på gott.
Jag är inte bara tupp. Jag är våg också. Obeslutsam och velig i sin eviga strävan efter harmoni och perfektion. Att försöka göra alla nöjda och att försöka uppnå balans resulterar oftast till slut i att ingen blir riktigt nöjd. Typ.
Men, vet ni – jag tror faktiskt inte ett smack på det där! Eller jo, jag tror på det jag vill tro på – det som jag tycker stämmer in. För vi styr själva. Varje dag är en ny dag och det du gjorde igår behöver inte vara det du gör idag eller imorgon. Visst är det underbart! Och hoppfullt!?
Jag började därför min dag – inte alls någon högoddsare – med en löptur. Nu kan jag ÄNTLIGEN byta ut ”julspellistan” mot annan musik. Idag blev det ”glatt 80-/90-tal”. Självklart i mycket matchande neongult hårband och tufsig, okammad frisyr! Man får faktiskt se ut precis hur somhelst när man springer! Men ser inte särskilt tupplikt ut – snarare som en rugguggla – men det är ju iallafall en fågel! Stolt som en tupp känner jag mig iallafall. Över allt jag åstadkommit i år. Men mer om det imorgon…
Nu avslutar vi det här året på bästa sätt och om ett par dagar börjar det nya – ett riktigt hundår lär det bli i ordets rätta bemärkelse. Bara att ta sig igenom – och det ska vi tusan göra!
