Några tomma papper längst ner i botten. Resterna från den länsade korgen. Men lugn, det kommer påfyllning – det är ju många dagar kvar till jul. Ett par meter bort ligger redan en ny julgåva utspridd till allas stora glädje. Och förtret. Lust, sug och skamsenhet.
Mitt i kontorslandskapet ställs de. Så att man verkligen ska behöva ”skämmas” när man gräver ner händerna för att rota fram det ”göttigaste”. Men, även de ”äckliga” bitarna går åt till sist. Bara man ger det en dag eller två.
Några tomma papper längst ner i botten. Resterna från den länsade korgen. Men lugn, det kommer påfyllning – det är ju många dagar kvar till jul. Ett par meter bort ligger redan en ny julgåva utspridd till allas stora glädje. Och förtret. Lust, sug och skamsenhet.
Mitt i kontorslandskapet ställs de. Så att man verkligen ska behöva ”skämmas” när man gräver ner händerna för att rota fram det ”göttigaste”. Men, även de ”äckliga” bitarna går åt till sist. Bara man ger det en dag eller två.
Jag pratar om godiskorgarna – julgåvorna. Och har man inte (o)turen att bli uppvaktad med julkorgar så finns det väl inte en reception, butiksdisk, bensinmack eller till och med läkarmottagning som inte bjuder på åtminstone en liten pepparkaka såhär års. 
”Titta – nu är hen där igen och roffar åt sig av godiset – hen tog den godaste biten också”. ”Jasså, jaha…ja, det förklarar ju en del om varför hen ser ut som hen gör”. ”Ahhh…om till och med hen kan ta en liten bit, då kan jag nog också våga mig dit och ta en också”. ”Var det nån som såg mig nu? Var det nån som såg att jag tog en? Jag kan lika gärna ta en till, det är redan kört…”, ”Gratis är gott – det är till för att ätas”…
Julkorgarna gör det möjligt för oss att åtnjuta härligheten och storheten av – förutom sockerchocken – att bryta mot alla de ”sju dödssynderna”. Bara sådär! Lättja, lust, frosseri, vrede, girighet, högmod och avund. Och vet ni? Vem tusan bryr sig!?
Ta en godis – och ta kanske en till vettja! Kan vi inte bara sluta skuldbelägga varandra – inte minst – oss själva? Man hamnar inte i helvetet för att man äter godis. Inte i himlen heller för den delen. Men man blir kanske lite, lite, lite gladare för stunden. Och det kan det ju vara värt, eller hur? Inte varje dag. Men ibland! Mmmmmmm…
