I två minuter lyckades jag hålla ut. Två ynka minuter! Springa allt vad jag har? Göra kullerbyttor? Armhävningar? Prata i telefon? Nej. Jag pratar om att: ligga alldeles stilla och stirra upp i taket. Vila. Vara helt ”tom i tanken”. Sen börjar det snurra…
I två minuter lyckades jag hålla ut. Två ynka minuter! Springa allt vad jag har? Göra kullerbyttor? Armhävningar? Prata i telefon? Nej. Jag pratar om att: ligga alldeles stilla och stirra upp i taket. Vila. Vara helt ”tom i tanken”. Sen börjar det snurra… ”Kanske skulle man ta och vika in tvätten?”, ”Ta ut soporna”, ”Kolla på den där Netflix-serien som jag missat ett par avsnitt av”, ”Borsta tänderna”? När det blir svårt att göra ingenting – det är då man (eller i detta fall jag) behöver göra just det som allra mest.
Att ta ansvar för sitt välmående innebär ju inte enbart att ”ta tag i träningen”eller ”tänka på vad man äter”. För att återhämta sig på riktigt behöver (eller kanske måste..?) man ibland göra ingenting. Absolut ingenting.
Jag upptäckte fördelarna med mindfulness för många år sen. Det är för mig, det bästa redskapet jag har, för att slappna av och varva ner. (Men även för att få fokus och bli mer närvarande i nuet). Men det är fortfarande svårt. Och som med allt annat – man måste göra det för att bli bra på det.
För att orka hålla igång måste man orka göra ingenting. Så är det. Idag ska jag ”styrketräna” mitt sinne. När jag inte är fullt upptagen med att blunda ska jag titta upp i taket. ”It’s a tough job but someone’s got to do it”.
Glöm inte att vila! Och fundera över hur ”svårt” det är att göra ingenting. Behöver du kanske öva lite mer på det..?