Kontraster. Stark, välbyggd, tajt, tonad, smal, definierad, smidig, tung, tyngre, lätt. Hungrig. Mätt. Fitnessfestivalen. Ligger nyvaken på soffan i skenet av det första ljuset som tänts.
Kontraster. Stark, välbyggd, tajt, tonad, smal, definierad, smidig, tung, tyngre, lätt. Hungrig. Mätt. Fitnessfestivalen. Ligger nyvaken på soffan i skenet av det första ljuset som tänts.
Alltså, det här med ”fit”. Vad menar vi egentligen med det? OK. För det första. ”Fit”, det är ju ett låneord från engelska. Vi börjar där (på skånska innebär ”fit” detsamma som ”fett” för oss som inte pratar skånska – men tänker att jag lämnar det utanför just nu). Rakt och enkelt översatt från engelskan så står substantivet ”fit” för passform och synonymer till detta. Adjektivet blir lämplig, rustad, lämpad, duglig, redo, ”i bästa form”. Verbet – anpassa, bereda, utrusta.
Ja, känner man till Darwin’s teorier om ”survival of the fittest” så får man ju en bra tankeställare till hur vi använder ordet ”fit” idag. Kort och gott så innebär det ju att den som lyckats anpassa sig bäst är den som överlever längst och får föra sina arvsanlag vidare. Anpassad till vad? Jo – till att överleva i just den de omgivningar och till de förutsättningar man befinner sig i. I en ”body fitness”-tävling behöver man vara uttorkad, ashungrig, spraytan’ad och duktig på att få sin kropp och sina muskler att framhävas på bästa sätt. Bäst vinner.
I styrkelyft behöver man vara lagom mätt, laddad, stark och inte bry sig ett skit om hur (ful eller snygg) man ser ut när man lyfter. Starkast vinner. I världen generellt kommer man väldigt långt med pengar – oavsett om de är ärvda, stulna, lånade eller egenintjänade…
Jag har inte tänkt på hur användbart ordet ”fit” faktiskt egentligen är. Jag har nog alltid tidigare tänkt på det som ett begrepp jag svänger mig med, främst ur ett (be)dömande fysiskt perspektiv. ”Satan vad fit han/hon är!” – ”Jag är inte särskilt fit”. Dvs. som en komplimang för att bedöma andra och som en direkt nedvärdering mot mig själv.
Jag ska sluta med det! Jag inser att min kropp är perfekt anpassad för precis det som jag gör just nu. Att ligga på soffan, en söndagmorgon endast iförd i en morgonrock. Min rumpa gör att jag ligger mjukt och gott. Mitt korta ofixade hår står perfekt rakt upp. Och min vänsterarm är alldeles precis lagom lång och precis lagom seg av träningsvärken från fredagens pass för att ändå fixa att sträcka sig efter kaffekoppen. Med högerhanden ska jag vända blad i tidningen och med mina ögon – så fort jag fått på mig brillorna – så ska jag läsa dagens tidning. Och därefter ska mina stubbar till ben traska iväg till kyrkans 1:a adventsgudstjänst och sjunga lite julsånger. Kort sagt – ”I’m perfect fit for this day”!
Hoppas ni också får njuta av en härlig första advent.
