Jag tror att jag har en förmåga att se ”det stora i det lilla”. Men. Det är ändå väldigt sällan, för att inte säga att det nog aldrig riktigt hänt, som jag verkligen blir helt fängslad. Starstrucked!
Jag tror att jag har en förmåga att se ”det stora i det lilla”. Men. Det är ändå väldigt sällan, för att inte säga att det nog aldrig riktigt hänt, som jag verkligen blir helt fängslad. Starstrucked!
Fitnessfestivalen 2017. Bland tusentals och åter tusentals hyllmetrar av tillskott – proteinpulver, PWO, burners, gainers, bars och energidrycker. Min känsla från förra årets Fitnessfestival (som då ingick i en trio med ”Allt för Hälsan” och ”Acadermia” i helhetsmässan ”Fit for Life WKND” förstärktes (Fit for Life WKND, Dag 1 och Fit for Life WKND, Dag 2).
Tänk vad mycket man kan (och kanske till och med bör?) ”unna sig” om man vill bli sådär tajt och snygg. Och stark!? Eller? Proteinglass, godis – både ätbar och i flytande form – som kan inmundigas i form av tillskott smaksatt som bilar, sura remmar och gud vet vad. Med smak av lussebulle och pepparkaka. Puddingar, sirap, våfflor… Självklart utan socker.
Och självklart – en massa ascoola (och dyra) träningskläder att klä sin vältränade kropp i. För inte kan man väl bli riktigt vältränad utan ”rätt” kläder.
Jag kunde inte låta bli att flera gånger medan jag spatserade runt fundera över: ”Vad gör jag här? Och vad tar jag egentligen med mig härifrån?”. Ja, förutom påsarna med smakprover och shakers för att kunna tillreda alla läskande, stärkande, uppbyggande och godissmakande slemmiga ”måltidsersättningar” såklart.
Men, plötsligt såg jag honom! Mitt emellan proteinmilkshake och proteinglass. På en upplyst yta. Som en förmänskligad gud mitt i denna i övrigt konstgjorda tillställning. En uppenbarelse av ren, skär och ÄKTA styrka.
Stefan Ågren! I ungefär en timme var Tyngre-scenen hans. Vilken kille! Ryck, stöt och marklyft… Alltså, jag blir så mäkta iimponerad! Hur tusan lyckas man? Hur lyckas han? Lätt som ingenting kör han en 2X4 på 250 kg i marklyft. Och det är liksom bara ”uppvärmningen”. Det blev ”bara” en 1:a av planerat 2 på 180 kg stöt. Så blir det ibland. Inte nog med att han ser stark och sund ut så lyckas han dessutom i ”mellansnacket” mellan set’en verkligen framstå som en väldigt härlig och jordnära person. Precis en såndär förebild som jag hyser en stor respekt för.
TACK, Stefan, för att jag fick se dig ”in action”. Och TACK, Tyngre för att ni gav mig möjligheten. Och det näst bästa av allt, var att när jag begav mig därifrån så kände jag mig så oerhört inspirerad och motiverad att fortsätta kämpa med min styrketräningsresa. ”Skiten ska upp”! 
Och utan att veta helt säkert, men jag hoppas och tror, att det som byggde Stefans styrka inte var godissmakande proteindrycker utan vanligt hederligt käk. Morsans köttbullar med potatismos. Kanske till och med ett par tre pizzor och några stora påsar sockerspäckat lösgodis. Inte varje dag. Men ibland… Och imorgon på 1:a advent hoppas jag att Stefan unnar sig ett par-tre äkta lussekatter – om han nu gillar det. Precis så som det ska vara!