Idag var det kalasdax för den blivande femåringen! Efter ett års tjat om att få åka till ett så kallat lekland så enades vi om att femårskalaset kunde få ta plats just på ett sådant. I utbyte mot en födelsedagspresent mindre. Det var taget!
Så, vid 10.30-snåret var vi på plats med 8 ungar och några föräldrar för ”ett par timmars leklandskalas”. Jag måste säga att det såg så himla roligt ut så jag var bara tvungen att fråga personalen om även vuxna fick ”prova”. Jag har nämligen aldrig heller varit på något lekland tidigare. Och jodå, det var fritt fram! Vilken himla tur för annars hade jag nog varit tvungen att bryta mot reglerna…
Och för er som inte har barn, så kanske det kan tyckas lite märkligt – men tusan – låna någon annans unge och ta er till ett lekland! Så himla kul! Åtminstone innan det blir alldeles för mycket folk. Och vissa av ”attraktionerna” var ju faktiskt rätt utmanande, om inte annat för psyket. Bland annat rutschkanan som stupade brant ner i 90 graders vinkel typ 3 meter. Där fick jag faktiskt lite panik kan jag säga (hänger som ni ser på en av bilderna krampaktigt hängandes rakt ner innan jag vågade släppa taget).
För att inte tala om ”klätterväggsrummet” och ”gladiatorhinderbanan” där ens smidighet sattes väl på prov.
Jag hade dock dagen till ära tyvärr inte följt mina egna goda råd (som jag skrev om i mitt tidigare inlägg om
Dock gäller här omvända regler jämfört med att ta med sig barnen till en hinderbana för vuxna – här är det istället barnen som har företräde och de vuxna som ska visa hänsyn och respektera att barnens lek kommer i första hand!